Just i dag är jag stark, just idag mår jag bra...........

Äntligen börjar det hända saker som är positiva för mig. I går ringde de från arbetsförmedlingen och berättade att nu hade de fått in en förfrågan om lönebidragsanställning. Min handläggare skulle välja ut ca 5 personer som ska få åka på anställningsintervju och jag är en av dem. Hon ansåg att jag hade ett mycket bra cv och skulle passa för detta. Hon skulle skicka in till arbetsgivaren vilka hon valt ut efter påsk och sedan skulle vi bli kallade.

Så det är inte så att jag fått jobbet utan jag har en chans att få det. Men gissa om man blir glad. Att i 1 års tid fått höra att, nä det finns inga arbeten åt dig är inte bra för självförtroendet. Så bara detta att ha blivit utvald att få en chans är helt underbart.

Den flugan gjorde min sommar=)))

Man får inte veta än vilket företag det är men jag vet att det är en idrottsklubb för hon frågade om mitt intress inom idrott. Hon råkade också nämna att det bla gäller medlemsregister och kontakt med ungdomar. Inga bekymmer sa jag. Har provat många idrotter i min karriär samt att jag bor snart på badhuset.

Att hon dessutom är handläggare för lönebidragsarbeten är ju toppen. Detta måste ju betyda att det inte är en åtgärd utan ett arbete med lön. Inte en åtgärd där lönen är lika mycket som a-kassan. Så det måste betyda att inkomsten lär öka avsevärt, skönt. Nackdelen är ju att jag lär ju inte få någon semester men det är det värt. Jag får ha semester nästa år i stället.

Sen funderar man ju var det kan vara. Det är ju inte så många föreningar som har råd att ha en heltidsanställd på kasliet varje dag. Måste vara en större förening. En annan nackdel är att jag såg i mina papper från af att jag ska söka arbete i hela fyrkanten. Det enda som talar för att föreningen ligger här är att de andra ställena har ju egna arbetsförmedlingar och lär ju inte ringa hit. Hoppas kan man ju alltid.

I dag när jag gick på affären så kollade jag extra noga på idrottsföreningen som ligger brevid. Tanken slog mig att det kanske är där. De har ju öppet kansliet varje dag, 5 dagar i veckan. Det hade ju varit det ultimata i så fall. Det är lika långt dit som till parkeringen.

Men det spelar ingen roll, jag har fått en rimlig chans till ett arbete. Ska sätta mig och fixa ihop mina papper och referenser. Ska ta med dom dit för dom är inte dåliga. Jag visar gärna upp dem men stolthet =)

Men tänk, av ett litet telefonsamtal och självförtroendet bara kom. Man känner att man vill göra saker, ta tag i saker, fixa saker. Allt är så kul igen. Och då har man inte ens fått ett arbete utan bara en super chans till ett.


Tänk, en hel vecka eller 5 arbetsdagar sedan jag bytte handläggare och redan.... Ja, får jag jobbet så måste jag sätta in dagens ros, kanske köpa en till och med. Men just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra. Jag har tron på mig själv på min sida....

Skvaller och rykten....

Antar att ni har hängt med i Linnea fallet som man har kunna se och läsa om de senaste dagarna. Om hur farlig nätet kan vara och hur illa vuxenvärlden kan bete sig.

Har haft många tankar om detta men inte velat skriv nått. Jag har inte alla fakta på fötterna och vad säger att inte jag fortsätter en felaktig ryktesspridning? Men jag har läst runt lite på nätet och olika bloggar och skrämmande är de. För jag läser vuxnas bloggar och de saknar fullkomligt självkritik. Precis som att två fel gör ett rätt.

Men en av de som håller sig ganska objektiv i allt och som har skrivit om detta långt innan Uppdrag Granskning och Debatt tog upp det är:

cattasbubbla.wordpress.com

Hon skriver ganska bra även om jag inte håller med henne om allt, långt ifrån. Men i detta fall så skriver hon ganska bra. En annan blogg som fått mycket kritik för sin partiskhet är:

daddys.blogg.se

Nackdelen är att många läser hans blogg. Han har även varit med i både tidningar och TV och hans snevridna åsikt om detta är därför farlig. Det är en sak de okända bloggarna, som jag, som har en egen åsikt i detta. Men en som utalar sig både här och där offentligt, nä då blir det lite farligt.

Men åter till ämnet, skvaller och rykten. Oh ja, jag vet hur snabbt en fluga blir en sommar. Ni som kommer ihåg vet att jag i högstadiet fick en systa i hakan, iget farligt utan de gick att ta bort med ett litet ärr under hakan som bevis. Men det tog inte många dagar förrän min systa i hakan var en tumör i hjärnan. Då hade denna information färdats från början av de bostadsområde jag bodde på till mitten/slutet ungefär och tagit 3 dagar. Så när jag äntligen kunde vara ute igen så fick jag börja med att dementera rykten. Nej, jag skulle inte dö. Nej, jag har ingen tumör i hjärnan. Nej, det är inget farligt.

Snacka om att storfiskaren varit framme =)

Nästa dag

Så nu är jag tillbaka, började skriva igår efter att ha läst på vissa bloggar och i media om detta ämne. Men jag inser att jag inte har tillräckligt på fötterna för att vara säker på vad som är skvaller och inte och jag vill inte fortsätta skitsnacket som har varit mot tjejerna och nu mot pojken och hans familj. Har därför beslutat mig för att INTE skriva om detta även om de kliar i fingrarna.

Däremot så fortsätter jag att bemöta inläggen på de bloggar jag är på. För vissa fortsätter bara skitsnacket och kallar det för fakta.

Men jag kan inte låta bli att fundera på varför en sådan sak kan hända. En flicka blir våldtagen på skolans toalett. Detta hände för något år sedan i Stockholm också så det är inte någon engångshändelse. Jag har ju skrivit lite om omvärldens påverkan på våra barn och om föräldrarnas ansvar.

Att barn gör som vi gör är ju ingen hemligthet. Att de vuxna betedde som de gjorde gör ju det på något vis lite legitimt för barn att nätmobba...för de vuxna får ju. Men hur en pojke kan få för sig att ha sex med en 14 åring på en skoltoalett förstår jag inte. Ett av veckans mest sedda på Expressen är om att vi nu mer föredrar Swinging. Vad Swinging är, jo par som har sex med andra par eller partner byte för sex. Och det har nu Expressen konstaterat att det är den nya hobbyn. OK, hur många har varit med om detta, hands up.....

I Aftonbladet får vi vet vilken Dildo som är bäst. Och denna gång var det lugnt i kvällstidningarna, det brukar vara betydligt värre.

Men vad ser barnen i detta, det är det jag vill åt. Som jag skrivit tidigare så vet jag 12-åringar som har sex och preventivmedel och allt med föräldrarnas goda min. Jag vet 11-åringar som suger av killar på toan i skola och tycker att det inte är nått. Det är ju inte sex.

Att åldern för sexdebuten har gått ner i ålder kan ju inte vara så stor hemlighet. Men tänk då på vad ungar tänker på när det gäller sex....

I samma takt som åldern gått ner så har kjolarna och topparna åkt upp. En fullt ok kjol idag ser mer ut som trosor med volang. Visst, på det glada 60-talet så var endel kjolar lika kort men det var bara vissa som var med i denna frigörelse. Långt ifrån alla, vissa hade ju långkjol som var mycket modernt i början av 70-talet. Men idag ska alla ha kortkort, så utmanande som möjligt. Men har då sexualrådgivningen i skolan hängt med? Nä, de är nästan samma snack om blommor och bin idag som på 70-talet.

Många människor efterlyser krafttag från skolor och samhället, speciellt nu efter detta med Linnea. Men är det verkligen skolans jobba att fostra våra barn? Men vi föräldrar då? Är de så svårt att inse att allt börjar i hemmet. Men nä, inte kan föräldrarna göra fel. Men vem träffar barnen mest för inte är det föräldrarna. De har fullt upp med att arbeta så att de har råd att köpa sig ett rent samvete. Men ingen har en aning om vad ungarna gör ute, hemma eller på nätet. Inte förrän den dagen de själv väljer att tala om det. Men så är det när man har mentaliteten av att mitt barn och andras ungar. Men om man kan inse att ens egna barn kan vara en unge så kanske man öppnar ögonen för att de kan gå fel. För kan man inte inse det hur ska man då kunna hjälpa dem?

Och nej, alla föräldrar är inte så inskränkta att de inte inser att sina barn kan göra fel. Men tyvärr finns det för många av dessa och tydligen mamman till den killa som nu är dömd för 2 våldtäkter.

Mer kommentarer!

Vill börja med att slänga in ett kort inlägg att äntligen har en person kommenterat. Ja, inte ni vanliga vänner utan en anonym person. Jätte kul!

Fortsätt, det är kul och få höra om man är ute och cyklar eller inne på rätt spår =)

Änglar finns.....=)

De bor en ängel i mitt rum...........så börjar en av raderna i Eva Dahlgrens låt. Så är det för mig också just nu. Ja, fast min ängel bor inte i mitt rum eller ovanför mitt huvud. Men en ängel är hon så är det bara.

Efter förra inlägget så känns det som att jag kanske kommer att klara detta utan att behöva sälja hem och bil. Jag fick låna pengar och betalar tillbaka när jag har. Och det kommer, snart, att betalas tillbaka. Avskyr att vara skyldig pengar men ibland har man inte så mycket val. Stolthet går före fall eller hur det nu är man säger. Passar nog in på mig. Men min ängel tog de ur mig ganska omg kan jag säga.



Min handläggare har fortfarande inte ringt tillbaka. Långt möte det där, 2 dagar. Men på måndag ringer jag hennes chef och begär en ny handläggare. Men jag kom att tänka på en sak. Hur gör jag om de skickar mig på någon typ av åtgärd? Ersättningen brukar ju vara det a-kassan är. Och den a-kassa jag har nu så räcker det inte att transportera sig till och från en "åtgärd" och inte till lunch heller.

Men men, vi ska inte måla fan på väggen än. På måndag hoppas jag få svar på hur detta ska lösa sig. Dock känns det lite bättre nu när min ängel finns.

Dax att lämna in...?

Ja, då har man sågat av mig fotknölarna. Så känns det i alla fall. Vad ska man ta sig till när samhället bara förstör och förstör....?

Vad som hänt, jo de ska jag berätta.

Vill ju inget annat än att arbeta och tjäna pengar, kunna unna sig något och bidra till samhället. Detta är ju inte det lättaste när sjukvården gör en funktionshindrad på "riktigt". Tidigare hade jag vissa funktionshinder, men inget syntes. Ja hade vissa begränsningar i mitt yrkesval men inget annat. Så hände olyckan 2008 som skulle ta 3 månader att fixa. Fine, det köper jag. Så länge kan jag bli sittande.

Tyvärr så fixade sjukvården inte detta så nu är jag funktionshindrad och kommer aldrig mer att kunna gå utan hjälpmedel. Nu, om någonsin behöver jag hjälp med att återkomma till samhället. I slutet på september 2009 beslutade jag mig att nu fick det vara nog. Nu ska jag inte vara sjuk mer utan nu ska jag ge mig ut på arbetsmarknaden igen. Anmälde mig hos arbetsförmedlingen, gjorde alla rätt. Jag fick min handläggare som jag besökte. Förklarade mina förutsättningar och allt var frid och fröjd. Självklart skulle de hjälpa mig och jag tillhörde ju nu mer en högprioriteringsgrupp och inga bekymmer, allt skulle ordna sig.

Själv satt jag och letade arbeten på nätet och har väl lyckats få iväg en 10-tal ansökningar. Just nu väntar jag svar från 2 ställen, varav ett är just hos arbetsförmedlingen. Men någon hjälp från AF har jag inte sett till.

En vännina till mig blev arbetslös i 2 månader och fick massor av arbeten som de tyckte att hon skulle söka. Vissa av dem skulle även passa mig. Tyvärr fanns de inte ute på nätet så jag kunde inte söka dessa. Många arbeten kommer inte ut på Platsbanken, utan AF plockar ut några vars CV stämmer. Men inget stämmer tydligen för mig..........

När jag sedan fick höra av en annan väninna att de hade tagit en en person med lönebidrag där även jag hade kunnat arbeta så blev jag fundersam. Varför får inte jag några tillfrågningar. Inte ett pip från min handläggare. Jag har ringt henne och även frågat när jag varit dit. Ja, jo, det är väl inte så många arbeten ute just nu, men du som är så trevlig borde ju inte ha några problem......

I onsdags så kom a-kassan, äntligen. Man lever på små marginaler här. Och till min förvåning så är a-kassan sänkt. Kollade upp detta och inser att när man varit arbetslös så och så många dagar så sänks a-kassan till 70%. Alltså, nästan 1000 kronor minder varje månad. Det man ska komma ihåg är att min a-kassa räknas från när jag blev arbetslös 2007. Med dagens lön och inflations och jobbskatteavdrag så har jag ca 55% av den lön jag skulle haft i dag. Vem fasen tror att man kan leva på detta. Moderatjä**ar säger jag bara, inte något för de svaga i samhället.

Men nog om detta för det jäkligaste är att jag hade kunna haft ett arbete idag. Tjänat pengar och bidragit till samhället. Tjänat pengar och kunnat gå till frissan, köpa kläder eller bara ha pengar till en fika på stan. Tjänat pengar och kanske kunna flyttat till något som är mer anpassat för mig och för någon med mina fuktionshinder.

Jag ringde arbetsförmedlingen, dock inte min handläggare, på onsdagen och frågade varför händer inget. Han som svarade var helt super. Han förklarade att min handläggare hade lagt upp mig på deras nät med en kommentar: "kan inte arbete inom sitt gamla yrke". Inte ett ord om vad jag kan, vilka kvalifikationer jag har, inte ett smack. Så varje gång det har kommit in ett arbete som passar mig, vanligt eller med lönebidrag, så har inte jag synts i deras rullor. Med andra ord, jag finns inte hos arbetsförmedlingen och kan därför inte få hjälp med ett arbete. Vad han tycker om detta tänker jag inte skriva här men han gav mig tips om hur jag ska kunna byta handläggare. Men jag tänker även på hur många andra hon har förstört för.

6 månader har gått och kärringen har inte reagerat. 6 månader har jag gjort som de har sagt till ingen nytta. 6 månader har jag tullat av a-kassan och därför har jag nu fått sänkt ersättning. 6 månader åt helvete.

Och efter att ha läst om stackaren som blev avstängd för att de inte tog i hand så törs man inte opponera sig.

Men i alla fall så ringde jag kärringen på torsdag morgon. Nä, hon kunde inte förstå nått. När jag ber henne kolla en gång till så: "nämen, oj du har rätt det är bara jag som kan se dig i datorn" och sen avslutade hon med att hon måste gå på ett möte men hon skulle ringa mig så fort hon var klar. Måste ha varit ett långt möte för nu har det gått 1 och 1/2 dag.

Jag känner bara paniken komma, för hur sjutton ska jag ha råd. Bilskatten ska betalas 1700 kronor och den kan man inte dela upp. Allt på en gång eller så är man utan bil vilket inte går när man inte kan gå. Barnens träningsavgifter på totalt 1800 kronor ska betalas. Tävlingsvagifter för de 2 närmaste helgerna på 750 kronor varav pappan betala hela 250 kronor. Tandläkarräkningen på 2100 kronor, men som tur var så fick jag splitta den på 2 månader och sedan har även el och tv avgifterna kommit. Någon som har 5000 över.....nä skoja bara.



Snacka om att sitta i skiten!

Det blir antingen att sälja bilen, vilket gör att jag inte kan ta ett arbete. Eller så blir det att sälja lägenheten och flytta till en som inte är anpassad och som dessutom kostar mer per månad. Allt man har kämpat för, fy fasen.

Jag vet ju att jag kommer att få ersättning från försäkringen men det tar många månader till dess. Har jag tur så kommer det till sommaren. Men jag tror inte att fodringsägarna vill vänta, tyvärr.

Och hade jag vetat att jag inte "fanns" på arbetsförmedlingen så hade jag ju sjukskrivit mig när benet gick sönder igen. Många ansåg mig dum som inte sparade på a-kassedagarna. Men jag ville ju göra rätt och inte ställa mig utanför arbetsmarknaden. För tänk om de hade fått in ett arbete som passade mig, så hade jag inte ens blivit tillfrågad. Så sjukskriva mig vågade jag inte.

Nä, man ska tydligen inte sköta sig utan försöka fuska och ljuga så mycket som möjligt............fast nu ligger inte det i min natur. Men det är farligt när en person kan sänka en hel familj och det är ok. Vilket rättssystem vi har, där den svaga inte ska ha en chans. För ingen tror väl att jag kommer att få någon upprättelse för detta. Nä, det är bara att bita i det sura äpplet.

Samtidigt så vet jag också att i maj fyller båda killarna år och dessutom är det dax för medicinering. Tack vare att vården förstörde mitt skelett så måste jag ta medicin 1 gång per år och den kostar nu närmare 2000 kronor. Låter fint det. Staten gör mig sjuk och sedan gör de mig så fattig att jag inte har råd med den behandling jag måste ha när de gjort mig sjuk. Vansinning säger jag bara...........

Fy fan så trött och less man bli, man orkar snart inte vara arg men rycker bara på axlarna och hoppas.

Fega och felfria läkare, jojo

Har läst tidningen på nätet igen. Och idag har de med 2 artiklar om detta med att inte få vård. Att inte få utlovad vård kanske jag ska förklara mig med. Ni som läst min blogg förr vet att detta inte är ovanligt, jag är ett levande bevis som blev sjukare tack vare vården. Eller snarare den vård som de visste att jag behövde men inte fick.

Läste om Hugo 8 år och som inte fick sina spikar i armen utopererade i tid. Ungefär liknande situation som min. De hade spikat fast benet i armen och dessa skulle tas ut men han fick ha dem i 7 månader. Läkarna visste om att spikarna måste ut och de lovade och lovad när mamman ringde. Hände nått, skulle inte tro det. När spikarna var på väg ut genom skinnet och mamman sökte akut hjälp så fick de ändå vänta i 2 dagar innan pojken fick hjälp.

Poner att Hugo hetat kanske Peter med efternamnet Forsberg eller varför inte Reinfeldt, tror ni på fullaste allvar att de fått vänta i 7 månader? Nä, inte jag heller. Man kan ju fundera på vem det är som sitter och leker Gud på sjukhusen och bestämmer vilka människor som är viktigare än andra. Jag som trodde att vi alla stod lika inför Gud. Men tydligen inte på jorden och för de som bestämmer. Men inte nog med att alla som tjänar miljoner även ska ha förtur till sjukvård de är även dessa som ska vara med och tävla i olika saker och tjäna ännu mera pengar, Celbrity this och celebrity that.

Lääste även om att nu vill fler veta om deras läkare har blivit prickad eller fått anmälningar på sig. 92% av de som röstat vill det. Men skulle det alltid hjälpa? Ja, i många fall där en felbehandling vid ett besök har uppstått kanske. Men som i fallet med Hugo, den läkaren måste ju har kompanjoner och chefer och andra som kan tycka till....

Men samtidigt kanske det är så inom läkarkåren och som jag skrivit tidigare, ryggdunkare. Ingen säger emot någon annan. Håller varandra om ryggen. Man skulle kunna säga att läkarkåren, precis som många andra yrken, är en jäkla fega människor. Eller är vi så flata i detta land att vi inte törs stå för vad vi tycker eller vågar säga emot när någon blir felbehandlad. Jag vet många som blivit direkt mobbad på sina arbetsplatser pga att de törs ha en annan mening. Man ska inte få säga emot cheferna! Vi kanske är tillbaka i det gamla feodalsamhället när vi skulle hålla käft och stå med mössan i hand och bocka och buga. Ja, massa ni har rätt och jag har fel.

Men för att återgå till detta med felbehandlingar inom vården så kan vi ta Åke som gått med bruten fot i 3 månader. Allt för att han väntar på en operation. Nu vet jag att den operationen som han måste genomgå idag pga frakturen inte blir lätt. Benet har nu vuxit samman fel. Alla mjukdelar har hittat en annan väg och antingen blivit kortare eller längre. Och för detta krävs det en hel del sjukgymnastik i många månader.

Min mormor bröt handleden en gång för många år sedan. De gipsade ihop den och ingen av alla utbildade läkare såg varken vid olyckstillfället eller på kontroller att armen var sned. Nu pratar jag inte om lite sned utan mycket. Om hon lutade hakan i handen så tog underarmen i bröstet. Det så ut som att de satt fast handen på sidan om armen. Att börja operera om detta när den läkt ihop var inget min mormor ville just pga att det inte är det lättaste. Inte bara för att mjukdelarna anpassat sig efter den nya vägen som armen nu hade utan för att man måste såga upp den gamla frakturen. Och manmåste ta bort den delen av skelettet som blivit kurverad och då helt plötsligt så saknas det lite skelett. Och att sedan utsätta sig för smärtsam rehabilitering på det, nä ibland är det inte värt det.


Men om man nu ser på Åke så är det inte acceptabelt. Nu handlar det om en fotled och som man behöver för att kunna gå. Man ska inte idag i sverige behöva bli rullstolsbunden för att man inte får vård i tid för en sak som hade kunnat fixas. Men så länge regeringen anser att det är bättre att höginkomsttagarna, läs läkarna, ska ha mer i plånboken och spara in på vården så lär det inte bli bot och bättring.

Ni kan ju själva se på bilden hur benet i foten växt i hop snett. För man kan inte bara rätta upp det utan man måste skulptrera om det eller ta bort det. Så troligen kommer denna patient att bli rejält låghalt. Tror någon att någon annan läkare ens skulle tänka tanken och säga att denna läkare gjort fel. Ortopedklinikens verksamhetschef på detta sjukhus beklagar att detta har hänt och skyller på köer och annat. Inte ett ord om att de ber om ursäkt eller att de har gjort något fel. Känner igen detta, ursäkt efter ursäkt och ingen som gör fel. Inte bara att läkarna är fega de är dessutom helt felfria enligt dem själva.