Reflektioner över det som varit

Läste i Expressen om en liten mamma och hennes liv. Hur hon hade dåligt självförtroende av att vara kort och annorlunda och hur folk kommenterar det. Syrran är ju bara 3 centimeter längre än henne och jag vet att hon inte hade det så lätt alltid. Jag var ju hela 10 centimeter längre än syrran men jag har aldrig upplevt att jag varit mobbad. Kan det göra så stor skillnad, hela 10 centimeter. Nä, det vette sjuttingen om det gör det. Kan tänka att en viss del kanske men, nä. Jag var ju jämt trasig när jag var liten och man var alltid tvungen att akta mig och hjälpa mig med en massa saker och det borde ju göra större skillnad. Snälla ni som känner oss båda, vad tror ni? Har det med personligheten att göra?

Jag minns mitt första barndomsminne, det var när de stänger för gallret på min barnsäng och mamma måste gå och jag bara skriker rakt ut. Denna känsla att bli lämnad, se sin mamma gå. Nä, hon var ingen elak mamma bara ensamstående utan släkt i stan. På 60-talet trodde man att det var skadligt att små barn visstades på sjukhus när de inte var sjuk, så min syrra fick inte följa med så mamma var tvungen att lämna henne hos grannar och vänner. Värst var det när man låg på sjukhuset i grannstaden för mamma hade ingen bil.

Min mamma måste ha varit en av de starkaste kvinnor jag känt. Tänk dig att du är 19 år, nygift, 2 barn och bor i en stad utan släkt och endast ett fåtal vänner. Då upptäcker du att mannen du gift dig med är en alkoholiserad fängelsekund, att både du och dina barn lider av en mycket ovanlig sjukdom varav det yngsta barnet bara bryter och bryter sin ben. De görs misshandelsutredningar på misshandelsutredningar. Bara det att ha den kraft mamma hade att reda upp allt, fy fasen vilken kvinna. Och som hon fick slåss med sjukvården för att bli trodd att hon inte slog mig. Men stark var hon varje gång en olycka var framme, även om hon mådde så dåligt att hon grina varje gång. Och många var gångerna jag skadade mig näg jag var liten. Jag kom ihåg när hon sa emot chefen på ortopeden. Ooo, så jäkla arg han var. På den tiden fick man inte säga emot läkarna. Han hälsade aldrig mer igen på oss. Men hon stod på sig och rätt hade hon och opopulär blev hon.

Däremot så var man hej och du med alla sköterskor, fick alltid gå före i kön. Sitta i väntrum var nått man gjorde sällan. Jag kommer ihåg när jag bröt benet i 7:an och jag och en till kom ner på sjukgymnastiken för att lära oss gå på kryckor. Den andra fick börja med att träna vid räcket och jag fick ett par kryckor och sen sa Raili åt mig att gå tillbaka till avdelningen. Snabbt var man hemma också, alla visste ju att vi kunde allt.

Eller som den gången jag skulle operera ut spikarna i armbågen och det kom sköterskor från andra avdelningar med godis. Vem de var, ingen aning, men de kände mig i alla fall. Kanske därför man var tjock som en boll när man var riktigt liten.

Kommer ihåg när jag var med grabben för avgipsning och tanten tyckte att dig har jag sett förr. Jo, sa jag med min andra son kanske. Nä du, sa hon, det var nog bara du men då var du mycke mindre. Alla känner apan men apan känner ingen.

Och den gången jag hade tagit emot en golfklubbe men käften i 7:an och jag låg på infektion. Alla barn ska ju gå på sjukhusskola, även jag tyvärr. Men genom att de kände mig så behövde jag bara ha de jätte jobbiga ämnet, hemkunskap. Man skulle bara ha skriv och läs ämnen men tantan tog med saker hemifrån, sen bakade vi sockerkaka. Några fördelar ska man ju ha tyckte hon....

En av nackdelarna med min diagnos är att doktorerna tyckte man var sååå speciell. Varje gång de gick rond så skulle de se på mina blå ögonvitor. Fräsch man kände sig där man låg och det stod fler läkare än normalt bara för att få se mina ögon och få se en med min diagnos live. Var man än tittade så stod en läkare och stirrade, urk. Det är väl därifrån jag fått min fobi att tala inför folk, tycker att alla stirrar.

Fobi och fobi, det är många fobier man fått tackvare sjukvården. Jag kommer ihåg när man skulle ta blodprov eller stick-i-fingret som det kallades. Man hörde vagnen när de kom, skallervagnen som vi ungar kalla den, och då stack man och gömde sig. På den tiden fanns det rökrum på alla avdelningar och där inne, bakom den höga läsfåtöljen var bästa gömstället. Sen ska vi inte glömma den förhatliga masken man har när man ska bli sövd. Kan inte ens se om de använder en sån på tv eller i nån film. Får kräkkänsla på en gång. Man får ju syrgas ibland när man blivit sövd och vaknar jag med slangen så spyr jag nästan omg. Har hört av en mamma till ett barn med samma diagnos som jag att hennes son har börjat få samma äckel symtom som jag.
Ja, det går inte att skriva upp allt negativt som sjukvården bidragit med, men det är kanske därför jag är en bitch när ungarna gör illa sig. De frågade en gång om några läkarstudenter fick komma och se på min son när vi var på sjukan för en fraktur. Skulle inte tro det, sa jag. Men de får gärna fråga mig för ju fler som kan nått om min diagnos desto bättre. men när vi kom tillbaka från röntgen så hade de gått vidare.

Antar att alla som tagit sprutor och liknande har fått höra samma sak, slappna av så känns det mindre. Jo, pyttsan. Upptäckte ganska tidigt att gör man tvärs om så känns det mindre. Ska de sticka i höger arm så fokar man på att spänna den vänstra. Tänk er att ni sitter och ser en skräckfilm och allt är lugnt och de spelar otäckmusik. Du vet att det kommer att hoppa fram nån alldeles strax. Vad gör du? Lutar dig tillbaka och relaxar eller lutar dig fram och spänner dig.... Vad blir du mest rädd av? Detta har funkat superbra när ungarna ska ta sprutor. De är de som anmäler sig frivilligt att gå först, tycker inte att det är så farligt nu när de vet mammas hemliga knep.

Man skulle ju tro att sjukvården blir bättre men inte är det mycke. Många av de fel de gjorde förr är fortfarande kvar. Däremot så har nog jag gjort mig mer obekväm än vad min mamma lyckade med. Kommer ihåg läkaren vi hade när grabben klämde foten på dagis. Fågade om han visste vad denna sjukdom var och jajamen de visste han. Hurra tänkte jag, jag behöver inte utbilda denna läkare också. Nå väl, de hittade inget sa läkaren utan sonen skulle ta det lugnt och ta en värktablett om han hade ont. Fine, så vi åkte hem och allt var frid och följt. Efter 3-4 veckor kommer en kallelse till röntgen och jag fattade ingenting. Ringde då upp röntgen och frågade varför vi skulle dit, det var ju ingen skada. Jo, det hade visat sig på en av bilderna att de fanns en misstänkt fraktur. Och nu mina vänner, ni som sett mig riktigt jäkla heligt förbannad, kan jag bara säga att ni har inte sett nånting. Efter många elaka samtal så fick jag till ett möte med denna läkare och det var nog inte så jäkla kul för han. Jag skrek, japp, skrek, åt han och kalla han för en jävla inkompetent idiot inför alla på akuten. När vi sen går in i ett rum så har idioten med sig en till läkar som stöd, och det behövde han kan jag lova. Han kom med den ena ursäkten efter den andra och ingen av dem höll. Barnets far sa inte ett ord, han ansåg att det fanns inget han kunde komma med. Huga buga, jag blir upprörd bara jag tänker på det. När vi gick därifrån så kom hans stödläkare och hon höll med mig i allt. Dessutom upptäckte jag att idioten hade skrivit att grabben hade haft osteogenesis imperfecta, haft, vafaan. Todde idioten att det var rödahund han hade. Skulle vi träffa den idioten på sjukhuset en gång till då kommer jag att be han stutsa lååååångt där ifrån och be dem kalla på bak-jouren.

Detsamma gäller den som jobbade när jag kom in med min sista skada. Jag ifrågasatte han en gång när en av killarna gjort sig illa och den doktorn kan se sur ut. Men sånt har jag vuxit ifrån, nu säger jag var jag tycker och jag hoppas att fler skulle göra det för då kanske läkarna inser att de är bara människor också och inga allvetare. Skulle kunna skriva hur långt inlägg som helst med alla fel som vården gör när det gäller min diagnos. Men det ids jag inte för det var ju inte det som det skulle handla om. Det får vi ventilera en dag när jag blir arg åt idioterna på sjukstugan.

Men för att återgå till min fundering, spelar 10 centimeter så stor roll? Varför påverkades min systers barndom av dessa centimetrar och inte jag som alltid var skadad? Jag vet att jag alltid hade bra vänner omkring mig när jag växte upp, ni vet vilka ni är. Kan bara komma ihåg en gång när jag blev retad för min sjukdom, jäkla Katta och Achenbachen. Som tur är blev jag och Katta vänner och har så varit sedan dess, 34 års vänskap. Sen när man började högstadiet och flyttade till ett annat bostadsområde så var det inga bekymmer. Jag har alltid blivit accepterad för den jag är och har alltid haft bra vänner som ställt upp och skyddat mig.

Eller var jag annorlunda och de bara snälla.... Nä, tror inte det. Det kanske handlar om vilka vänner man har och inte hur man ser ut. Jag tror att mina vänner hade accepterat mig om jag varit 10 centimetrar kortare, visst hade ni..... Sen tror jag att det handlar om hur man är som person för helt misslyckad kan jag inte ha varit om man ser vilka vänner jag hade.

Men,till viss del håller jag med lilla mamman i artikeln, ibland blir man gudars less på dumma frågor. Men jag svarar alltid för det betyder att informationen ang min diagnos kommer ut och ju fler som vet desto bättre. Gille, en bekant som kör ambulans, är väl den som verkligen funderat på vettiga saker, medicinskt rent av. Riktigt kul att disskutera med för han frågade inte korkade saker som om jag går av om jag nyser eller om jag kan ha sex. Tänk om läkarna hade visat samma intresse av att vilja lära sig som mina vänner och andra.

Men det är klart, om jag satte mig ner och bara tänkte på det negativa så skulle jag bli rent av deprimerad. Men som min mamma alltid sa, det finns de som har det värre. Tack för den uppfostran älskade lilla mamma.

Nu ska jag avsluta detta inlägg med något positivt, vänner. Utan mina vänner så skulle jag kanske inte ha varit den jag är idag. En stor eloge till er alla, både de från barndomen och de lite nyare. Utan dem hade jag inte kunnat göra lika mycket som jag gjort och som jag vill göra. Tack Sara och Marie för att ni var mina bodyguards på Kalaset, puss på ER. Det är sånt som värmer.....

Dagens fundering:

Att vara för kort i rocken är det

en anledning att vara

utsatt/mobbad?

Blandad kompott

Jaha, och vad ska vi skriva nu då?

Läste lite på nätet och hittade lite svammel, med andra ord något man kan fundera över så där lite lagomt utan att snöa in. Vad sägs om att nu vet dom att fetma är lika farligt som rökning........passiv fetma.... hm, låter som värsta skräckfilmen. Ducka alla barn här kommer mammas fett flygande. Är det när man göder sin familj för mycket bara för att man själv tycker om gosaker? Då är det ju en jäkla tur att man har börjat med low-carb, inte GI som jag skrev tidigare. Nu är det vatten istället för dricka, köttbullar istället för snacks. Men, men vi får väl se hur det går med den saken. Sen är ju tanken att jag ska sluta röka oxå. Hurra för mig, fy fasen vad jag är bra....eller. Så jäkla smart kan jag ju inte vara som satte mig i denna situation från början. Jag som trodde att hjärncellerna dog ju äldre man blir. Där ser man, jag är inte bara bra jag är dessutom ett medicinskt under.

Och vad stod det mer i tidningarna, jo, en tjej fick sparken från en provanställning pga att hon LOG för lite. Chefen kanske var ute efter personal som skulle stanna länge i företaget, har hört att ett gott skratt förlänger livet. Vissa chefer borde komma ner på golvet och prova så ska vi se vem sjutton det är som ler sen. Lite vardagsliv borde de också ha och inte bara flyta omkring med sina bonusar och feta avgångsvederlag, och de får de även om de går med förlust eller får sparken. Om vi anställda skulle missköta oss så får vi sparken och det utan betalning. Tjoho, vilken rättvis och underbar värld vi lever i. Fick höra i dagarna om att på min förra arbetsplats så får de inte röka efter att de stämplat in, inte förrän de har slutat för dagen, hallå mänskliga rättigheter. Bara för att chefen inte röker och inte tycker om det, hälso profil ni vet. Snacka om att gå bakåt i utvecklingen. Snart ska de väl stå på rad med mössan i hand och bocka när cheferna kommer, rena feodalsamhället. Och nåde den stackaren som vågar lyfta på huvudet och se dem i ögonen. Alla förstår väl att jag skriver med ironi nu, va? Men nu ska jag inte skvallra om min förra arbetsplats, även om det finns en himla massa. Jag jobbar inte där längre och får väl tacka min lyckliga stjärna för det.

Läste att riksdagsman Federly brytit 2 tår på Anna Book, men herre gud snacka om stora nyheter. Måste ha varit fattigt i nyhetsvärlden. Själv har jag väl brytit mer än 2 tår och de far man inte ens till läkaren för. Glasspinnar och silvertejp, funkar i alla väder.


Såg även att det är storbråk inom humorvärlden. Där finns det mycket att hämta för en stå-uppare. Och vadå storbråk, ingen har slagits ner och ingen har brytit ihop. Det verkar mer som när ett gäng 13-åriga flickor inte kommer överens, glåpord och liknande. Det är ju värre när ungarna bråkar på dagis över vem som ska ha vilken bil. Då min vänner kan det gå till handgemäng (heter det så?). Även vissa fula ord används oxå, inte fullt så fula som vuxnas, och ibland spottar de oxå och avslutas med att antingen grinar barnen eller så fröken. Som sagt var, det går att göra mycke kul av detta sk storbråk.

Var in och läste på Newsmill, brukar göra det för de har endel intressanta inlägg. Läste lite om vad som debatterats om sexhandeln. Många män som kommenterar, undra sa flundra..... Det var en som ansåg att det inte är regeringen som ska bestämma sånt. Han måste ha missat det mesta i inlägget han kommenterade. Det fanns flera bra exempel på nackdelarna och allt skit som följer med en legalisering. Jag jämför hans kommentar med att pissa i motvind. En mänsklig rättighet att lätta på trycket men att i slutändan så blir det lite grisigt. Ska bli kul och höra hans kommentar, ha ha.

Nä, är det någon som vill köpa en engelsk by med mig, 22 hus fanns det. Såg riktigt mysigt ut. Blunda och tänk er "hem till gården", och där kommer en betydligt yngre kopia av Joe släntrande över ängen mmmmmmm.

Hoppla, läste precis att det föreslås att det ska införas 18-års gräns på energidryck. Nu vet jag vilken av mina söner som lär gå i taket även om vi föräldrar har ett max på 2 st per dag. Lille man har velat smaka han oxå men det kan han bara glömma. Alla ni som sett "På andra sidan häcken" har ju antagligen sett den lilla ekorren som de häller i energidryck och vad som händer med han. Det är detta man är rädd för när det gäller lilla man och energidryck. Jag kan riktigt se hur han speedar iväg och klättrar på väggar och allt.

Nä, nu är det dax att avsluta dagens betraktelser men jag funderar lite på vad som ska vara dagen fundering...... Ska iväg på möte med RBU så jag måste använda mitt medicinska under på högsta växel.

Dagens fundering:

Har en arbetsgivare rätt att

förbjuda rökning

för sina anställda när de

stämplat in, under raster och luncher?

Rätt till rätt sjukvård

Min endokrinolog ringde igår och berättade var i processen vi är för att få bisfosfonater. Saknade bara svar från tandläkaren så jag har varit där idag. Jag bad han kolla om han kunde se något svar från min magnet-röntgen, och jo, svar hade det kommit och de stod att min förra ortoped skulle ringa mig. Hallå, jag väntar än, tänkte jag. Endo tyckte jag skulle ringa upp för det verkar som att mitt ärende har trillat mellan stolarna. Så jag ringde och bad dem framföra att jag ville prata med ortopeden.

Han ringde upp ganska omg, dåligt samvete eller....

Han förklarade att nu kunde de inte göra mer för mig utan det är bara att träna. Foten var det en massa småfel i men inget som de ville göra något åt förrän det blir värre. Benet tycket han inte var nått att göra åt, en operation som ortoped Pettersson föreslagit tyckte han inte skulle genomföras, inte med min diagnos. Sannolikheten att stabiliteten i benet skulle öka med en operation är inte stor. Operationen är alldeles för kompliserad och riskfylld för att ev uppnå något så lite. Att han skulle ha kollat med läkare som kan något om min diagnos är bara att glömma. Kunde ingen ringa Stockholm innan första operationen fast jag bad dem så skulle jag inte tro att de skulle göra det nu heller. Han tyckte inte heller att jag skulle prova bisfosfonater trots att det är det alla experter rekommenderar.

Vad jag har för diagnos, Osteogenesis Imperfekta. Och vad sjutton är det då, jo medfödd benskörhet. Man kan nästan jämföra med att man är född med osteoporos, man bryter benen lättare och har en massa följdfel. Man kan stärka skelettet när man växer genom att använda det. Så innan olyckan hade jag nästan ett normalt skelett trots 70-80 frakturer. Tack till sjukvården för att ha förstört min framtid radikalt. Man kan aldrig bygga upp skelettet till där det var innan man får osteoporos. Och vem ska man hänga för det? Alla skyller på alla och ingen erkänner att de inte kan nått eller att de har gjort fel.

I alla fall så avslutades samtalet med ortopeden med att jag fick veta att jag nog aldrig kommer att kunna gå ordentligt och utan hjälpmedel. Hurra, en skada som alla sa skulle ta 3 månader, för en "frisk" patient, har nu tagit 14 månader och det är inte klart än. Det känns så skönt att veta att jag just nu sitter i rullstol, har fått osteoporos i kroppen, har ett knä som jag kan leka propeller med och en fotled som är konstant svullen och ger en jäkla värk och att jag nu är färdig behandlad hos läkaren. Dessutom talar han om att benet lär nog hålla om jag går på plant underlag, försiktigt. Men han kunder inte lova att det skulle hålla om jag halkar till eller trampa snett. Är inte läkarkåren underbar. Vad händer om jag inte kan gå när sjukskriviningen går ut? Vem ska säga när jag är så pass bra som det går? Och vem sjutton är det som betala om jag behöver ett second opinion? Vad kan jag förvänta mig för funktionsnedsättning? Ska jag ordna med dexamätning själv för att få veta hur stark skelettet blivit? Massor av frågor men ingen som svarar. Och detta skulle ta 3 månader, ja, kunskapen hos ortopederna är inte den bästa.

Genom att det finns ca 500 st med min diagnos i Sverige så förstår ni att det blir många felbehandlingar per år. De som har mer av min sjukdom kan komma in på akuten med stukad fot och komma ut med bryten arm. Varför kan man ju undra...... Ren jäkla inkompetens bland läkare och ett stort jäkla ego. När jag ex sitter med 44 års erfarenhet för flera personer så borde de ju lyssna. men inte det inte. Jag har ju ingen utbildning, jag är ju bara en vanlig döing.

Vill ni höra det jag tycker är värst? Jo, att för våra barn finns det speciallister i Stockholm och de flesta barnen i Sverige får åka dig. Tyvärr så växer våra små telingar och när de fyller 18 år så sparkas det ut i verkligheten och hur det ser ut vet vi ju. All hjälp för oss med denna diagnos är för barn och alla intresseföreningar är för barn. Vi har med andra ord ingen att vända oss till. Och när läkarna inte lyssnar på oss eller ens följer socialstyrelsens rekommendationer. Varje gång jag eller mina barn skadas så ska man måsta bråka bara för att de ska få rätt vård. En gång så fick jag bli riktigt förbannad för att de inte trodde att min son brytit handen, vilket han hade. Jag har så många skrämmande historier att berätta om ortopedin att jag nog skulle få ihop en hel bok. Men det har jag inte tid med, jag måste ju trääääna. Det får gott räcka med att ventilera på min blogg. Om nån läser det, fine. Kommentera gärna i så fall. Jag kan ju inte ringa till Katta varje gång andan faller på.

Det man ska komma ihåg är att jag har bara en av dessa ovanliga diagnoser som finns så det måste finnas hundratals som jag, som blivit felbehandlad pga att läkarna inte kan och vägrar erkänna det samt att lyssna på de som kan. Vår kära socialminister, Göran Hägglund, har ju en noll vision ang skador inom sjukvården. Så länge man inte kan lösa detta så kommer det aldrig att gå. De flesta fall man läser om i pressen är där läkarna missar att ställa diagnoser och slarv. Här har vi massor av människor som har en diagnos så det borde ju vara lättare. Men alla vet ju det där om att ställa diagnosen åt läkaren.....inte bra.

Dagens fundering:

Har alla med små och okända diagnoser

inte rätt till rätt sjukvård?

Både veckopeng och barnbidrag

Läste precis i morgontidningen att läkemedler Tramadol är narkotika klassad? Dessutom är det starkt beroende framkallad? När jag blev utskriven från sjukhuset efter min olycka förra året fick jag recept på detta. Jag kunde hämta ut 100 st a 4 gånger, alltså 400 tabletter....och det ska vara starkt vanebildande. Den läkaren som skrev ut det kan ju inte ha någon koll överhuvudtaget. Jag tror att jag har tagit 8 st totalt av de första 100 jag hämtade ut. Ska nog ta och uppsöka apoteket till vecka och lämna in resten. Att det är starkt visste jag för jag kommer nästan inte ihåg att jag låg på sjukhuset i 8 dygn.




Och vad ska vi säga om årets melodifestival? Vann rätt låt? Nä, inte enligt min familj, själv höll jag på finlandsfärjan.....bra jobbat Petra Mede. Ni hörde väl hennes kommentar om att Alcazars låt var som sista ragget kvart i 3 och desperata Snälla som paniken på finlandsfärjan. Den var bra! Tycker att Mede är bättre än Luuk, många skratt har det blivit. Tyvärr verkar komiker branchen lite inpissat av männen och alla allvetare. Läste precis på Newsmill om all skit som kvinnliga komiker får stå ut med.




Har idag måndag påbörjat min kamp för att bli lite mer som jag var innan olyckan, många kilon har det blivit. Ska prova köra lite GI så får vi väl se om det finns ett hopp för beach 2009. Även om jag nu inte kan gå som folk men jag kan ju försöka se ut som folk. Har satt som mål att jag ska gå minst 1,5 mil i veckan för att bli starkare i benet och få lite kondis, men men. Så länge jag inte vet vad som är fel i foten eller som benet inte är ok så lär det bli träning med försiktighet. Men man kanske skulle flytta till Mauretanien, där är feta och skilda kvinnor med hud-bristningar hög valuta. Ju fler gånger man är skild dest bättre. Och , alla mina kvinnliga vänner, männen ska vara smala och tränade....vad säger ni om det. Ska vi sticka eller? Men ungarna lär ju inte vilja följa med så det får nog bli GI i alla fall.




Har inte så mycket jag funderat över i helgen, fullt upp med träningar och kalas. Och kastar man in en trulig tonåring så är helgen räddad.

Jo, jag kollar ju lite på Monica Antonssons blogg lite då och då. Det blir bara värre och värre, får nog ängna ett helt inlägg åt det någon dag.

Funderar vidare på:

Behöver ett barn veckopeng

när det får hela barnbidraget?

Tillhörighet

Yiha, läste precis på nätet att Metallica kommer tillbaka 4 maj. Måste bara se till så att inte Sandra åker till Stockholm då och smittar alla med nått denna gång också, ha ha.

Sen var det ju Göteborg till midsommar som hon inte fick åka till. Då är det dax för nästa storhet. Här hemma spelas det hårdrock så grannarna snart klagar. Men grannarna är bra och unga så de flesta vill nog åka själv och se dem.

Över till något annat nu, läste lite på nätet och blir smått irriterad. Varför måste människor stoppas i fack efter vilken åsikt de har. Tycker man att nått ska göras för kvinnornas löner då är man feminist. Tycker man att chokladbollar ska fortsätta att heta negerbollar ja då är man rasist, tycker man att ett politiskt parti gör en sak bra ja då röstar man på dem.

Jag tycker att kvinnornas löner ska vara lika som mannens men samtidigt tycker jag inte att man ska kvotera in kvinnor/män/utlänningar på arbetsmarknaden. Varför duger det inte med rätt kompetens nå mer? Om det nu skulle vara så att alla har liknande kunskap då kan det vara bra med att kvotera in någon men inte att avstå från kompetens. Se bara på USA, Buch måste ju ha varit inkvoterat eller, för vidare kompetent var han ju inte.

Jag kallar det för negerboll utan att ha rasistiska åsikter utan att för mig betyder ordet något gott och alla mina vänner vet vad det betyder. Säger man chokladboll så kan det vara allt från Delicatos små hårda chokladbollar till mjuka skumbollar. När jag bakar dem med barnen så säger jag chokladboll för att jag försöker att lära dem att inte säga ordet neger. Det som stör mig lite är den debatt som råder, framför allt i USA, att detta ord bara ska vara tillåtet för svarta. Varför kan man ju undra. Det skulle vara som att alla tjejer fick kalla varandra hora men inte killarna, konstigt. Man kan ju även fundera på ifall vissa inte får säga eller göra nått pga sin hudfärg så kallas väl det rasism....konstigare blir det.

Som en låginkomsttagare ska jag enligt alla rösta på socialdemokraterna, men varför då? Kanske för deras ideologi eller. Kan man inte få tycka att olika partier har olika saker man tycker är bra? Gillar mycket av KD familjepolitik och tycker absolut inte om borgarnas behandling av sjuka, äldre och arbetslösa. Viss förståelse kan jag ha med grundtanken men tyvärr så slog det så fel så fel. Har en bekant som aldrig haft ett fast jobb, för det var så besvärligt, på 20 år. Tyckte att det gick skit bra att klara sig på bidrag och strö jobb, ja, ja. Sen har vi en annan bekant som lyckats med konststycket att under 15 år inte arbeta en dag. Sjukskrivningar och a-kassa funkar tydligen också. Men sen har vi de som drabbas orättvist, vi som har jobbat i hela vårt liv och råkat ut för nått och ska därför inte kunna försörja oss.

Det jag däremot tycker är bra med borgarna är deras sjukvårdspolitik, att staten ta över mer av ansvaret. Att det ska centraliseras kompetenscentrum för små och okända diagnoser mm. Läste en artikel av fru Reinfeldt i vilken jag håller med om mycket. Jag sitter i min rullstol just nu pga att landstinget inte kan hjälpa mig. Det finns ingen samlad kompetens för min sjukdom i Sverige och åka utomlands på landstingets bekostnad är bara att glömma. Det får bara deras direktörer. När "vi" behöver hjälp med sådant som vanlig sjukvård inte kan så blir det som för mig, läkarinkompetens som medför funktionsnedsättningar för resten av livet. Och då med borgarnas politik för sjuka människor så kan man inte hålla på dem.

Sen undrar jag vad som händer med det sätt vi uttrycker oss på. De flesta klagar på hur barnen låter i munnen. Det är ord som lol, suger och emo samt en himla massa ord som jag inte vill skriva ens. Det klagas på ungarna men om man läser på nätet så är endel vuxna inte ett dugg bättre. Ett bra exempel är väl Mona Sahlin. Så mycket skit hon har fått senaste tiden, men bland det värsta jag sett är nog MA´s blogg. Där tror de dessutom att de delvis har hjälpt till att sänka sifos siffror för socialdemokraterna. Man bara häpnar, men samtidigt så tror de också att de är tack vare skandalen om Gömda och MA´s blogg som dragit ner försäljningen för AB. De verkar var vara i sin egen lilla värld så de har missat att alla tidningar har tappat ordentligt när det gäller försäljningen.

Vilket parti jag håller på, ja det får vi ser var jag befinner mig i livet vid valet.....

Dagens fundering:

måste man verkligen stoppa

människor i fack,

kan man inte bara få

tycka och tänka olika?

Allting har en början....

Ja, då har man skaffat sig en blogg då. Varför, ja det kan man ju fundera på. Kanske ett sätt att få ventilera och förhoppningsvis få tips och andra synpunkter.

Har suttit här i drygt 1 år och nu när våren kommer så tar jag mig

inte ut, hjulen kör fast i slasket.

Andra människor har alltid intresserat mig. Kulturer, tankesätt och livsöden. Älskar att "snacka" för min sak, men det betyder inte att jag inte kan ändra mig. Ser få saker som självklara och följdaktligen så funderar jag en hel del. Har lite inre överläggningar med mig själv. Tyvärr blir slutresultatet ganska ensidigt.

Efter en olycka för drygt ett år sedan och en massa följdfel av sjukvården så kan jag ännu inte gå. Men det är en så lååååång historia så detta kommer jag säkerligen att fundera över längre fram.

Började för några månader sedan att läsa bloggar för att ha något att göra. Det har ju inte gått att undvika debatten om Gömda. Men mitt intresse för detta började när jag funderade över MA´s bok och googlade runt för att se vad som fanns. Det som poppade upp mest var hennes blogg så jag började läsa lite. I början var det väl OK men nu börjar de bli lite patetiskt.

Eftersom att jag inte riktigt köpte allt i Gömda så har jag inte letat rätt på vad den sidan i debatten säger. Det jag läst av dem är inte trevliga, lika mycke skitsnack som på MA´s blogg. Det jag anser vara den stora skillnaden är att pro-Gömdas bloggar får man leta efter. MA´s blogg är ju indirekt den officiella hemsidan för hennes bok. De som vill veta lite om allt måste antingen leta efter pro-Gömda eller lätt som en plätt komma till MA´s blogg. Och med den skit som slängs mellan alla är det inte lätt att bilda sig en uppfattning. För vad man än funderar på så blir man kallad både det ena och det andra av båda sidor för att man törs ifrågasätta. Det blir lätt en klubb för inbördes beundran.

När det gäller media i övrigt finns ju vissa etiska regler. Jag personligen anser att det jag låter stå på min blogg är mitt ansvar. Jag väljer vad som ska publiceras i mitt namn. När man startar en blogg där allt handlar om att smutskasta vissa specifika människor sida upp och sida ner. Man kallar dem vid olika namn, det är allt från satanister och mytomaner till att ställa psykologiska diagnoser. Jag kallar detta för förtal oavsett om bloggägaren skrivit det eller om det är en tillåten kommentar.

De som inte kan ha ett vårdat språk för dig icke besvär att skriva på min blogg. Tycker någon att jag har fel och blir upprörd, gå ett varv runt kvarteret innan ni skriver en kommentar. Tror att man kommer längre om man är snäll och trevlig, dock kanske inte alltid lika kul, men men.

Vad är då dagens fundering:

Får man skriva vad som helst

på sin blogg och dessutom

mot samma människor

sida upp och sida ner?