Stackars mammor

Blev ombedd att skriva om detta med underhållsbidrag. Ja, vad vet jag om det....jag har det inte även om jag skulle behöva det.

Läste att Mona Sahlin hade uttalat sig om att underhållsstödet skulle höjas. Socialdemokraterna har tidigare velat höja med hela 100:- per månad. Men nu har lilla Mona tänkt om och insett att det nog måste höjas mer...... hur mycket det skulle vara, kanske 200:- per månad.

Har kollat runt lite och inser att det är ensamstående föräldrar som det gäller när man pratar om fattiga mammor. Jo, det finns fattiga ensamstående pappor också, fast inte så många. Men nu är det som det är och jag är en ensamstående mamma med delad vårdnad och därför är de de jag tänker på när jag skriver detta inlägg.

Kollade in försäkringskassan och de har siffran 1 273:- per månad (höjdes 2006 efter att ha varit oförändrat i 12 år) i underhållsbidrag men de skriver även om att man ska i första hand räkna på hur mycket den andra parten tjänar. Tjänar de mycke ska de betala mycke, så är det och så ska det vara enligt mig.

Men nu får ju ensamståenden mammor 1 273:- per månad plus barnbidrag på 1 050:- eller totalt 2 323:- per månad och barn.

Jag som är ensam varannan vecka ska precis som en ensamstående mamma ha boende som räcker åt mig och barnen, samma typer av saker som deras barn behöver, träningar och kläder. Skillnaden är väl att de inte äter här varje vecka, barnen alltså. Sen har vi alla de roliga sakerna som pappan hittar på och som de gärna vill att mamman också ska kunna eller ha råd att göra.

Har nu mamman barnbidraget så förväntas det att hon ska handla alla kläder, och då menar jag alla. Och de som har tonåringar vet vad jag pratar om när jag säger märkeskläder. Och märkeskläder kostar. Och barnen ska ju gärna ha extrakläder för de måste ju finnas kläder hos pappan också. Sen att det finns pappor som inte är så noga med att hålla rätt på allt för det är ju inte han som betalar förstår nog endel.

Genom att man då har delad vårdnad så ska typ fritidsavgiften och dagis räknas på bådas inkomst. Tjänar då den ena mer så höjs avgiften och den ska då delas rakt av. Inte procentuellt efter vad varje förälder tjänar. Idag när arbetslösheten är hög så finns de gott om mammor som är arbetslösa och de flesta sjukskrivningarna är kvinnor. Vill man då spara in pengar på fritids genom att det inte behövs när man är hemma (om barnet inte är för liten såklart) så spelar det ingen roll. För pappan behöver det under sina veckor och mammorna får sin del av räkningen varje månad i alla fall.

Eller en pappa som vill köpa den coolaste cykeln för att ungen vill ha det och pappan anser att barnet borde få det men inte ägnar en tanke åt att mamman kanske inte ha resurser själv att betala sin del. Vips har vi gjort mamman till en elak mamma. Eller den klassiska, men hos pappa får jag 150:- i veckopeng, varför får jag inte samma här hos dig mamma?

Att söka socialbidrag har man inte heller rätt till när pappan tjänar så mycket att barnen har sparande på banken. Man ska tydligen leva upp de pengar som barnen fått av pappan och hans släkt först vilket papporna ofta motsätter sig.....

Så om vi räknar med att dessa mammor ska betala för dubbelt så mycke som en ensamstående mamma så är ju inte barnbidraget värt något. Med andra ord. Dessa mammor har samma kostnad (ofte mer) som ensamstående mammor men helt utan bidrag medans ensamma får ca 2 323:- per barn och månad. Rättvist, skulle inte tro det och det är dessutom dessa som det är synd om och borde få högre bidrag varje månad. Dessa ensamstående mammor kan söka bidrag från fonder och stiftelser till semester och andra förnödenheter, något som inte de flesta fattiga gemensamma mammor kan.....de har ju bara barnen var annan vecka. Under 2006 uppgav hjälporganisationerna att 80% av ansökningarna kom från ensamstående mammor.

Dessutom så slipper ju en ensamstående mamma pressen på sig från någon pappa som ska tycka och tänka. Och pressen på att erbjuda sina barn samma/liknande standard som hos pappan är enorm. Säkert fler saker som borde räknas upp men jag kommer inte på just nu, hungern kallar. Ni får väl lämna en kommentar och jag får väl skriva ett tillägg.

Tyvärr är det lite svårt att hitta siffror på hur statistiken ser ut för gemensamma föräldrar. I vissa fall så räknas de som ensamstående och inte i andra.

När det gäller skillnad i inkomst så hittade jag lite smått och gott:

E24 skrev 2008 ang löneökningar:

Kvinnors förvärvsinkomst ökade mindre än männens i fjol. I snitt hade svenskar en inkomstökning på 1,6 under förra året, men männens inkomst ökade i snitt med 2,1 procent medan kvinnornas inkomst bara gick upp med 1,2 procent.

Hittade även detta hos DN. Att under den borgerliga regeringen så har ökningen av fattiga kvinnor ökat med ca 130 000 under åren 2006-2009. Även fattigdomen bland ensamstående föräldrar har ökat med 30%.

Ja, det finns massor att läsa på nätet, om man nu har lite tid över. Men om man börjar med att kolla i sin bekantskapskrets så ser man ju hur det ser ut. Har en bekant som skulle behöva bo i en 2:a med sig och sina barn men då skriker ungarna. För hos pappa har de egna rum och trädgård med allt som där tillkommer. De åker utomlands 1 gång per år osv. Att barnen inte är stor nog att förstå att pappan och hans nya tjänar flera gånger så mycket som mamman. Att mamman dessutom varit sjukskriver under vissa perioder de senaste åren och därför dragit in mindre pengar än när hon jobbar förstår inte barn. Barn ska inte behöva ta ställning till om det är bättre materielt sett hos den ena föräldern.

Samtidigt ska ju inte en höginkomsttagande förälder behöva avstå sin inkomst bara för att x-et tjänar mindre. Men de kanske ska kunna avstå ca 1 000:- i månaden av sin inkomst på

30 000:- för att barnen ska ha de lite bättre hos den andra föräldern. Svårt det där, en stor anledning till vårdnadstvister kanske....ja, vad vet jag.

Jag tycker även att man kanske skulle inkomstpröva barnbidraget. Vad sjutton behöver en miljonär ett bidrag till barnets omkostnader. De föräldrar som har råd att spara barnens bidrag ska inte ha nått. Ge det till de som behöver det. De som tjänar mist ska ha mest för de förtjänar de mest. Ja kanske inte de vuxna förtjänar det utan barnen, för att barnen ska få det bättre.

Hade jag varit själv med mina barn så hade jag gått plus varje månad. Tänk att få 4 646:- efter skatt varje månad, mindre klädinköp och min press på allt som barnen "måste" ha osv. 4 646:-, med de pengarna skulle hyra och lån vara betalt och mina intjänade korvören skulle gå till allt övrigt, fasen vi skulle kunna spara till en utlandsresa mmmmmmmmm.

Men handlar allt om pengar, nä även om pengar är ruskigt viktiga. Speciellt om man har ansvar för någon annan, som barn. Jag är så glad att mina barn har en delaktig pappa som är med dem. Och barnen är glada för att de har en pappa. Klart de blir lite besvikna när vi inte har råd att göra vissa saker som de kan göra hos pappa. Att vi inte alltid kan köpa saker som de vill eller att vi måste hålla oss till matsedeln som är planerad. Är man lite ekonomisk så går det att få en guldkant på tillvaron ibland, inte oftan men ibland. Så nog är det skönt för alla att de har en mamma och en pappa, men att tycka synd om ensamstående mammor har jag lite svårare för. Jo, klart jag tycker synd om dem jag är ju intehjärtlös eller. Men gemensam mammor har det tuffare ................. tror jag.

Tillägg: Lästa Lotta Grönings artikel i Expressen idag, värt att kolla kanske =)

http://www.expressen.se/kronikorer/lottagroning/1.1674905/lotta-groning-sommarplagan