Procentuellt eller hälften?

Ett litet snabbt inlägg så här i 20-Knut Tider. Har en fundering som jag funderat länge på och som blev aktuell för en väninna till mig.

När man precis har flyttat ihop med någon och man ska göra upp räkningarna, hur brukar Ni göra. Det som alla mina vänner verkar köra är att man delar på alla gemensamma räkningar. Rakt av, inga krusiduller. Men är det verkligen rättvist?

Om man kollar hur landet ligger så är det kvinnorna som har lägst inkomst och mannen högst, i de flesta fallen. Kvinnan betalar kanske 70% av sin lön till det gemensamma och mannen 40%. Är det rättvist?

Oftast så skaffar man sig ett liv och en standard som man har råd med. Men om nu inte kvinnan har råd att åka utomlands men mannen har det, ska hon stanna hemma då eller? Eller om mannen vill ha alla tänkbara betalkanaler, ska inte kvinnan få se på dem då? Eller ska hon vara tacksam för att mannen är snäll och låter henne se på HANS kanaler?

Eller om de vill spara ihop till gemensamma möbler, ska de behöva vänta 2 år extra för att kunna köpa en soffa eller ska kvinnan vara tvungen att ta egna lån?

Startar man inte ett gemensamt liv med en förutsättning att det ska levas gemensamt?

Har själv levt under dessa förhållanden och vet hur svårt det kan vara. Ett tag hade jag 2 jobb för att kunna spara pengar, vilket sambon kunde under hela vårt gemensamma liv. Att vi kvinnor sedan är sådana att vi gärna vill smycka våra hem och därför är de som köper saker till hemmet för vår rest av lönen är det ingen som tänker på. För den dagen hemmet ska delas då är det minsan bådas saker för de är inköpta för att båda skall använda dessa tallrikar och glas. Men mannens sparkonto ska man inte dela på. Är inte det lite lustigt?

Många kvinnor får även vara med och betala studielånet. Det lånet som gjort att mannen har kunnat få den lön han har. Det lånet som gör att mannen får en fet skatteåterbäring. Det lånet som gör att mannen kan pensionsspara och ha pengar på banken.

Vet inte hur det är för er men jag tycker att hälften av räkningarna inte är rättvist även om alla, nästan, män hävdar det. Måste man inte se till villken inkomst alla har först? Till och med staten gör ju det när de beräknar inkomstskatten för tanken är ju att det skall vara rättvist. Att den som tjänar mest ska betala mer.

En bekant till mig där mannen tjänar flera gånger så mycket som hon har det så. Kan tyckas som rättvist med hälften var. Men nämner man att hon har någon tusenlapp kvar till mat och sina räkningar när det gemensamma är betalt och han har ca 15 tusen kvar så inser man hur rättvist det är. Hur gemensamt blir ett sådant liv när den ena hela tiden måste tänka på vilken mat man har råd med, var presenter får kosta eller om de har råd med något uteliv eller med semester för den delen. Även om mannen gärna är frikostig med "sina" pengar så handlar det väl även om lite självkänsla. Att gå med tiggar mössan och be om pengar eller hela tiden säga att man inte har råd är ganska nervärderande. Jag har provat, dåligt för självkänslan.

Och har man nu provat den ena modellen och insett att detta inte funkar så bra om man inte har lika lön så är det förkastligt.

Det lite roliga i allt är att mannen, oftast, hävdar att det är mest rättvist och dela gemensamma räkningar rakt av och inte räkna procentuellt. Men när man ska ha gemensam ekonomi då ska man räkna 100% och inte lika mycket av lönen. Ibland ska det vara procentullet och ibland allt i kronor.

Men om vi nu skiter i pengarna och ser till människan i stället. För i ett bra förhållande så är ju självkänslan ganska bra att ha. Klart det finns kvinnor som köper detta med hälften, var själv en sådan. Men många gör inte det. Ser man då till att Sverige tillhör ett av länderna i topp när det gäller skilsmässa och separation så kan man ju börja fundera. Och att de flesta skilsmässor och separationer sker är just pga pengar. Jag vill även poängtera att det finns även fall där kvinnan tjänar mer än mannen =)

Man brukar säga att vid lågkonjunktur så är det högkonjunktur på skilsmässofronten.

Kan det vara så att jag har en hel del poäng i detta............att jag är nått på spåret.....