Efter förra inlägget så känns det som att jag kanske kommer att klara detta utan att behöva sälja hem och bil. Jag fick låna pengar och betalar tillbaka när jag har. Och det kommer, snart, att betalas tillbaka. Avskyr att vara skyldig pengar men ibland har man inte så mycket val. Stolthet går före fall eller hur det nu är man säger. Passar nog in på mig. Men min ängel tog de ur mig ganska omg kan jag säga.
Min handläggare har fortfarande inte ringt tillbaka. Långt möte det där, 2 dagar. Men på måndag ringer jag hennes chef och begär en ny handläggare. Men jag kom att tänka på en sak. Hur gör jag om de skickar mig på någon typ av åtgärd? Ersättningen brukar ju vara det a-kassan är. Och den a-kassa jag har nu så räcker det inte att transportera sig till och från en "åtgärd" och inte till lunch heller.
Men men, vi ska inte måla fan på väggen än. På måndag hoppas jag få svar på hur detta ska lösa sig. Dock känns det lite bättre nu när min ängel finns.
Hej kan inte annat än önska dig stort lycka till!!! Är själv en halvtidsarbetande mor som har mitt barn var annan vecka och vet att det är mycket tufft. Har läst lite av din blogg och känner igen en hel del!!!!
SvaraRaderaKram
Hej Anonym,
SvaraRaderatack för kommentaren. Finns en blogg även för gemensamma mammor, ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Där tycker jag att alla gemensamma mammor borde dela med sig av sina erfarenheter för det finns många där ute. Tyvärr så är de så osynliga som det bara går trots att de är några av de som har de tuffast här i landet och som står helt utanför bidragssystemet.
Kram på dig också =)