Docenten kom fram till att de inte orsakat mitt dåliga skelett och på frågan om skadan gått att undvika med facit i hand så anser han att det är inte relevant. Och när det gäller ifall en alternativ behandling och minskat skadan så är det också icke relevant. Vicken jäkla idiot, säger jag bara. Denna docent vet alltså mer än hela OI världen och alla speciallister.
Men jag skriver det igen: Läkare är ruskigt egotrippade och tror att de är guds gåva till folket samt att de vet och kan allt.
Det som nu händer när ilskan gått över är att jag inser att den läkare som hjälpte mig i början med att kontakta OI-teamet och och fatta besluter om när, var och hur min skada skulle åtgärdas inte har meddelat någon detta. Jag ringer då upp ortopeden och frågar ifall de kan be henne ringa mig när hon har telefontid. Hoppla, de har ingen aning om vem jag är för det finns inte en enda anteckning i datorn. Inte ett ord om att hon varit inblandad i mitt fall.
Betyder detta att varje gång jag tagit upp vad som gäller för mig med behandlande läkare så har de inte trott mig. Finns inte ett endaste underlag på att jag har haft någon som helst kontakt med denna överkläkare.
Men i allafall, läkaren ringde mig och jag frågade ifall detta var rätt. Detta att de inte skulle vara en felbehandling. Men tyckte hon, de har ju gjort alla fel man kan göra med en OI:are. Att de har lämnat plattan finns inga ursäkter för. Att man inte sätter en OI:are i rullstol i 7 månader i väntan på att avveckla osteosyntesmatrealet i benet. Att man nekar en patient medicin som OI-världen anser hjälpa. Ja, hon blev så arg så hon skulle skriva ett eget brev till Patientnämnden och förklara att de har gjort fel.
Jag bugar och bocka men inte hjälper det mig. De har ju redan fattat beslut om min skada. Men när jag nu inser att jag har nytt underlag för en ny anmälan för att denna läkare inte informerat någon. Denna läkare som är den enda som kan allt.
Så igår satt jag och skrev ihop en ny anmälan, denna gång pga av läkaren inte meddelade någon. Och när jag sedan fick en kopia på det brev hon skrivit till Patientnämnden där hon erkänner att de har gjort en massa fel. Förstå så himlans skönt det är när någon erkänner och håller med en.
Hon skriver även om detta med att man endast i nödfall sätter metall i våra ben och skulle så vara fallet skall dessa plockas ut så fort som frakturen har läk. Inte 7 månader senare som i mitt fall. Hon skriver även om att hon rådgjort med OI-teamets ortopeder. Att man genom olyckliga omständigheter och förseningar inte opererat ut metallen i tid. Att det nu är försent att ta ut plattan är inte bra för mig. Hon erkänner även att läkarna har gjort en viss misstolkning vad gäller angelägenheten att ta bort plattan samt klargör vikten av att ta bort den enligt vad som gäller min patientgrupp.
Hon avslutar med att kalla sitt lilla brev för vägledande när det gäller mitt ärende.
Men nu är den skriven, den nya anmälan men med ny anledning och med samma skada. Jag har även skrivit vad jag anser om denna docent och vad jag tycker att de skall göra när det nu ska utreda mitt nya ärende. Jag vet, det kan ligga mig i fatet att vara kaxig men det är så jäkla skönt att tala om vad jag tycker om deras förfarande.
För var är vi påväg när man 2010 kan förstöra en människa och säga att det är rätt. Att man kan strunta i vad socialstyrelsen säger och det är ok. Att läkare har rätt att bete sig hur de vill.
Varför finns det inte någon skyldighet att Patientnämnden måste fråga speciallister när det gäller små och okända diagnoser. Bara för att man är docent på en sak så gäller det ju hos friska personer. Har man en ovanlig diagnos så har de ingen aning.
Lite kul att läsa varför de anser att Sunderbyn inte gjort fel när de satte på plåster på mig, något som jag är jätte allergisk mot. "Det står inte i journalen", nä, de är väl ganska uppenbart att de inte står. Hade det stått så kanske de inte hade missat det. Nu står det inte med för att det struntade idet denna gång också. Men tydligen kan de bara göra fel ifall de kommer ihåg att skriva in det i journalen. Så mitt råd till alla: se till att sjukhusen skriver ner allt, precis allt. För missar det något så kan du inte få ersättning om de gör fel. Och det är ditt fel om sjukvården missar att skriva in det.
Och tro nu inte att jag är ensam om att bli felbehandlad. Träffade en vän här om dagen som i 7 års tid gått hos läkaren för en värkande axel. Efter många turer hos läkaren så kom de fram till att hon någon gång brytit nyckelbenet och att det har läkt ihop lite fel. Men att hon skulle ha värk nu kunde de inte förstå. Så i minst 6 år har hon sökt hjälp och bara fått suckar till svar. De har slätröntgat henne flera gånger och även gjort en magnetröntgen. Men nä, inga fel har de hittat utan bara suckat åt henne. Är inte Sunderby Sjukhus underbar?
Men så tillslut så har hon slagit näven i bordet och fått tid för en riktig undersökning........i Stockholm. De hittade felet på en gång och nu har de även opererat henne. Så efter 8 års värk och elände, sjukskrivning efter sjukskrivning, suckar och blickar har hon äntligen fått hjälp..i Stockholm. Att hon kunde anmäla detta hade ingen talat om för henne. Men hon har mest lust att sätta sig och skriva brev till alla suckande doktorer.
Se här, jag ljög inte jag hade ont och det berodde på detta.
Men för egen del och för barnens framtid har jag nu en bra kontakt med den läkare som missade att föra vidare informationen om min skada. Så nästa gång en läkare inte lyssnar så slänger jag ut dom och kräver att de ska ringa efter henne. Hon anser också att vi inte borde få gå till vanliga ST-läkare. Och fördelen är att hon är sektionschef på ortopeden så förhoppningsvis bör hon ju ha lite att säga till om.
Så med en ny anmälan till Patientnämnden och goda förhoppningar vid kommande skador önskar jag alla en skön maj =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar