I går hade vi möte i föräldraföreningen på grabbens skola. Har under detta år insett att detta forum inte fungerar. Man ska tydlingen inte få säga emot vissa utan ska bara vara tyst och hålla med. Och ni som känner mig vet att så är inte jag. Tycker jag något är fel så säger jag det. Och ja, jag uttrycker mig klantigt i bland och får förklara hur jag menar. Men tanken är alltid densamma, barnens bästa, alla barn.
Det började väl efter ett möte vi hade med skolan om likabehandlingsplanen. När vi kom dit så började sonens lärare att prata om lösningar när det gäller min son. När fler kom så la vi det åt sidan och tog upp det efter mötet på hans inrådan. Så vi stod kvar en kvart 20 minuter efter mötet. Och så får man inte göra tydligen enligt föräldraföreningen.
Under mötet när lärarna sitter och säger att "nä så är det inte på skolan" och "sånt förekomemr inte här" så drog jag upp några exempel på att så är det. Vi är ju några föräldrar i föreningen som har utsatta barn. Men oj, vilket fel jag gjorde där för det får man inte göra. Jag fick inte använda den erfarenhet vi i föräldraföreningen har för att visa på att skolan har fel. Som en sa, de vet inte om att min son varit utsatt och de behöver inte veta det heller.....
Om vi i föreningen inte törs stå för detta hur fasen tror vi att andra föräldrar kommer att vilja berätta, dela med sig?
Om vi i föreningen inte kan /törs bevisa med vår erfarenhet att skolan har fel att vissa saker förekommer vem kommer att ta oss på allvar?
Om vi inte kan visa på detta så kommer skolan att köra över oss och då inte bara oss i föreningen utan alla som har barn på skolan och alla barn.
Och då anser jag att föreningen spelat ut sin roll om det är så att vi ska springa ärenden åt skolan och endast förbättra sånt som skolan föreslår, även om det är fel.
Nu slutade ju detta möte med att många saker löste sig. De förslag jag hade tyckte skolan var bra och skulle anamma. En annan från föreningen sa inte ett ord, hon tiger och samtycker med allt som den kritiska människan säger. Och vad den kritiska människan tyckte fick jag veta senare när hon ringde mig.
Jag fick veta att jag inte får använda föreningens erfarenhet för att understryka det vi vill ha fram. Med andra ord så kan vi inget och vet inget.... Jag får inte prata om min son eller privata saker när jag är där och representerar föreningen oavsett om det är läraren som tar upp saker. Hur jäkla löjligt är inte detta?
Men men, jag börjar ju inse att jag nog inte passar riktigt i denna förening. Många av dem känner ju varandra sedan tidigare och tidigare skolor och tidigare föreningar. De har sina roller redan, hierarkin är redan ordnad. Att jag trampat någon på tårna har jag insett. Inget annat möte som föreningen ordnat med skolan har jag blivit tillfrågad om ifall jag kan delta.
I går när vi hade möte så blev alla runt bordet tillfrågade om de kunde delta på mötet med skolan ang försäljningen UTOM jag. Kan man markera detta på ett bättre sätt när man hoppar över en person när man går bordet runt.
Ett annat exempel på detta är när vi hade extra mötet om detta med droger. Jag sa att vi borde be rektorn att gå ut med informationen om att det även sålts droger på skolan. Men nä, sånt kan man inte göra och massa blaj blaj om personligt och hemligt osv. Slutade lyssna för det är ingen ide. Men genom att jag och en annan förälder som många lyssnar på har ganska lika åsikter så vände jag mig till henne och hon höll med. Vips, så vändes kappan, de 2 är nämnligen privata vänner. Så nu skulle detta tas upp på mötet hos rektorn. Ännu ett möte jag inte blivit tillfrågad om.
Men dax att återgå till gårdagens möte. Vi skulle ju avhandla detta med att skolan är såld. Jag nämnde då detta med riskkapitalföretaget som vill köpa upp det företag som köpt skolan. Nopp, denna människa var inte intresserad och därför så blev det inget av det. Och alla andra håller med, tiger och samtycker. Den enda som brukar hålla med mig var inte där just då. Så detta viktiga struntades i. Kommer inte att stå ett ord om detta i protokollet. Utan nu kom man fram till vilka frågor man skulle ställa när man fick träffa rektorn och den nya ägaren. Dock kommer jag inte att delta. Lite kul att så få från föreningen inte kan utan det var diskussioner om man skulle be en annan engagerad förälder ställa upp. Men jag blev aldrig tillfrågad............
Men i alla fall, någon nämnde detta med att skolan skulle satsa på idrott utanför gymnastiken. Nu skulle det startas upp en idrottsförening och barnen kunde välja själv vilken idrott de vill syssla med. Och vad kan man då välja mellan, jo. ishockey, fotboll och basket.
Min son blev så besviken att han skrynklade ihop pappret och kastade det så fort han läst det. Skolan satsar på idrotter för sportare. De tjejer som är sportare är de som går ut 9:an nu. I högstadiet så kanske det finns 6-7 tjejer som skulle vara intresserade och lika så i 5:an och 6:an. I 4:an finns det fortfarande några tjejer som spelar fotboll. Så om man kollar lite lätt så i årskurserna 5-9 så kanske det finns 15 tjejer som kan vara intresserade av fotboll eller basket och hockey... skulle inte tro det. Och räknar man lite krasst på detta så är detta inte idrotter för kanske 90% av tjejerna och inget för funktionshindrade barn. Vilken lyckad satsning.
Och detta tyckte jag att vi skulle ta upp, speciellt när det gäller likabehandling. Nopp, sa denna människa, detta är inget vi kan göra något åt. Såååå förvånad jag blev. Men när människan tar upp en händelse som kommer att utspela sig på skolan till veckan och hänvisar till att allergiker inte kan delta tycker hon är jätte hemskt. Det är en engångsföreteelse och man kan tyvärr inte räkna med att alltid kunna delta när man har ett funktionshinder. Och till skillnad från idrottsgrejjen som kommer att pågå alltid och att detta gäller hela skolan medans nu bara gälla mellansatadiet så blir det som att jämföra äpplen och päron. Men skillnaden denna gång var att hennes barn kommer att vara en av de utsatta. Jag försökte förklara detta men tyvärr, hon var inte intresserad utan det var detta som var viktigt enligt hon. Detta måste tas upp med rektorn och likabehandlingsgruppen. Och de andra tiger och samtycker.
Men tog vi inte på oss detta för att dels förbättre och tända små ljus för skolan om det som är fel och bidra med en lösning? Jag gjorde det, jag vill att alla barn ska känna sig jämlika att alla barn ska bli behandlade lika. Och det verkar som att skolan tyckte att jag hade bra förslag när det gäller likabehandlingsplanen genom att de ska försöka genomföra alla.
När jag gick från detta möte kände jag att detta är inget för mig. Helt fel forum om man är intresserad av en jämlik skola. Men jag ska ge det något möte till sedan måste jag fatta beslut. Nu mer kommer det att bli att iakta och läsa av istället för att kommentera, för det lönar sig inte.
Jo, en annan tokig sak var att jag tidigare tagit upp detta med alternativ när barn inte kan delta i vissa aktiviteter, de får stå och se på. Det har inte varit av intresse för denna människa tidigare utan hon har ansett att skolan kan inte ordna allt. Nu var ju min åsiktsdelare med och hon tog upp detta och genast var detta så hemskt. Förvånad, skulle inte tro det. Sen tog vi upp detta med att skolan anser att alla måste ha viss utrustning för att kunna delta på gymnastiken. Men de föräldrar som inte har råd då. Men alla har väl råd att åka på Röda Korset för där kostar de bara 100 kronor. Nä, alla har inte råd med det och det finns en mamma som är ensamstående med 3 barn på skolan, för henne är detta mycket pengar. Vi kom även in på detta med att man måste delta i ex längdskiåkning för att få betyg vilket jag tycker är fel. Nä, tyckte hon, kan man inte göra allt man ska för att få vissa betyg så ska man inte ha det heller. Jag fick då upplysa henne att i skollagen står det att alla barn skall bedömas efter sin förmåga inte efter vilka krav man har. Fort var det slutdiskuterat.
Nä, kan man inte se till alla barn utan bara de som är runt ens egna barn och dessutom inte kan lyssna på övriga i styrelsen så är det inget jag vill vara med på. Då tackar jag för mig............. Finns inte ork att stida både med skolan när det gäller min son utan man ska behöva strida i den grupp som ska hjälpa till för en jämlik skola.
onsdag 2 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar