Kryptiskt, jag vet, men så är det. Har efter lång tid nu blivit erbjuden en sk Lyft plats. Jätte glad blev jag, äntligen. Tills jag börja kolla vad detta är. Snacka om att de sätter mig i skiten än en gång, AF.
Här har de först blåst mig på 6-12 månader när de inte haft mig i systemet och nu detta. Man tycker ju att de borde ha hjälpt mig när de är de som failat. Nu när jag snart blir utförsäkrad och kommer att få lägre a-kassa, 65%. Nu blir jag inte utförsäkrad, utan a-kassan är snäll och ger mig några månader extra för att jag har barn under 18 år. Hyggligt!
Lyft platserna är till för de som inte varit ute på arbetsmarknaden på lång tid och för mig var det juli 2007. Men jag förstår inte varför jag inte fick en sådan plats innan a-kassan sänktes än mer. För nu ska de 8000 kronor jag får varje månad även räcka till resor till jobb och lunch. Dessutom kommer jag att få löneavdrag för att jag måste på behandling 3 gånger i vecka. Ska vara glad om jag får ut 6000 kronor i månaden nu mer. Och som sagt, jag måste ha lunch också vilket jag inte äter när jag är hemma. Blir en typ av frunch varje dag, bestående av mackor. Men man klarar sig inte på mackor om man ska vara på jobbet 8-17.
Självklart är jag super glad för att få komma ut och jobba, men hur många måste betala för att få jobba? Hur många måste uppsöka soc för att de har fått jobb? Nu kan jag ju inte uppsöka soc vilket jag har förklarat i tidigare inlägg. Så hur fasen det nu ska gå.
Pratade med min handläggare om detta. Hon ryckte på axlarna och ansåg att hade jag haft en riktigt arbete så hade jag ju ändå fått löneavdrag. Men jädrans kärring, då hade jag kanske haft de dubbla i lön också. Så det löneavdraget hade inte gjort så mycke när man är van att leva på så lite.
Har ägnat hela helgen åt att fixa billiga matbackar så att jag har till lunch i någon vecka. Men dyrt blir det oavsett hur man vrider på det. Och att jag måste köra bil dit varje dag gör inte saken bättre. De veckor jag inte har barnen har bilen stått nästan hela veckorna för att spara bensin. Så den räkningen lär bli några hundra kronor dyrare.
Känner att nå så blåsta som AF finns inte och ingen hjälp går att få, totalt rättslösa. Och fadern som lovade i våras när de sänkte min a-kassa första gången att ta tränings- och tävlingsavgifterna för barnen har nu slutat med det. Han lät hälsa med ena ungen att mamma skulle betala träningsvagiften på 500 med barnbidraget. Och den andra var förbi nyss och hade papper på en tävling som han ska vara med på. Vips, där försvann 500 kronor till. Får ta ett snack med deras far i morgon tänkte jag. Då har väl hans ilska hunnit lägga sig tills barnen ska dit nästa gång. Annars är de de som får ta skiten.
Men visst, ska bli jättekul att få jobba och träffa människor men jag vet inte om jag har råd med detta nöje. Just nu känns det som att man är inträngd i ett hörn och allt är påväg att haverera. Fasen vet hur jag ska klara detta.
Suck, nu är jag uppgiven. Det är bara förmycket............
söndag 24 oktober 2010
fredag 22 oktober 2010
Socialstyrelsen har spelat ut sin roll.
Japp, så är det. Spelar ingen roll vad som står där, sjukvården får göra hur de vill. Det är skrämmande att vi patienter blir totalt blåsta, helt rättslösa. Spelar ingen roll vad som står där för en läkare kan strunt i det och göra hur de vill. Det är sant, jag har papper på det.
Ni som läst här vet ju mina turer med patientnämnden ang min skada. Trodde ju att detta skulle vara löst nu när en överläkare härifrån skrivit ett brev till PN och förklarat att de har missat. Att man inte får göra som läkarna gjort på patienter med min diagnos. Jag har hänvisat till Socialstyrelsen där det står samma sak. Rekommenderat att de skall ta kontakt med teamet på Astrid Lindgrens sjukhus för att få fakta från specialisterna. Alla, och jag menar ALLA som kan min diagnos vet att de gjort fel...jag har det ju på papper.
I dag fick jag svar från PN. Allt är jättebra, läkarna har gjort alla rätt enligt dom. Visst, denna gång hade de ju pratat med en läkare som arbetat på Astrid Lindgrens...och tydligen med teamet. Då kan man ju fundera på hur han kan veta mer är den ansvarige ortopeden där.
Det står när det gäller skruvarna i benet:
Normalt brukar man låta osteosyntesmaterial sitta under ett år här togs det bort efter 10 månader. Beträffande bensjukdomen är frakturer i samband med densamma mycket svårbehandlade. Har samrått med XXXXX som har arbetat på ALB och vi har bedömt att handläggningen i detta ärende är adekvat i relation till omständigheterna.
Till att börja med så var det inte så svårt med eftervården. Ut med skruvarna när frakturen var läkt, vilket var efter 3 månader, och sedan upp och gå. Så länge skruvarna satt kvar så skulle jag inte gå för risken för ny fraktur var för stor. Allt enligt läkare som kan min diagnos. Ringde idag och pratade med den ortopedspecialist som jag har bäst kontakt med och frågade om detta. Han förklarade att har den läkare från teamet sagt si eller så så är det så. Han var nämligen den bästa i landet och en av de bätre i världen. Men nu finns det 2 andra som är bättre tydligen.
Har provat ringa dessa 2 men det är inte lätt att få tag på kan jag lova. Tänkte ju som så, om det nu finns någon som är bättre så vill jag ju gå till dom istället. IRONI. Personligen tror jag att de är rädd att bita den hand som föder och det är dit jag vill komma. De skriver ut nått bara i förbifarten, nått som passar för PN och sen får de ut sitt arvode. Jag vill så gärna ställa han mot väggen och fråga hur han kan anse sig vara bättre än den bästa vi har i landet. Han känner ju han och måste därför veta vem som faktist är bäst. Hade jag bott i Stockholm hade jag inte tvekat att åka dit. Visst, jag har respekt för läkare och deras kunskaper men de ska ha samma jäkla respekt för min kunskap. Och respekt för specialisternas kunskap när det gäller små diagnosgrupper.
Att läkaren inte ens bemödat sig att svara på vissa frågor som om vilka besvär skruvarna medfört under tiden för fördröjningen eller vilka besvär som patienten rimligen kan ha av den kvarlämnadeplattan. Jo, de kan jag svara på. Ett, jag kunde inte gå under 10 månader utan satt i rullstol. Om detta inte anses som ett besvär ja då kanske vissa skall genomgå en hjärnröntgen, för nått fel är de. Två, och det är här man behöver kunskap om min diagnos. Risken för nya frakturer där plattan börjar eller slutar, det är därför vi inte får ha vanligt gips.
Men det bästa är när frågan om det förelåg en fördröjning av insättning av medicinen för att motverka urkalkning kommer sist. NEJ, har token kryssat för. OK, jag har bevisat att jag hade adekvat skelett för min ålder innan och som en 70-åring efter. Jag sa till och jag bad om medicinen. Men när läkaren säger att han inte tror på medicinen så vad gör man? Det står även i journalen. Så fort jag lyckades få tag i en läkare som kan detta så satte han in medicinen omg!
Så med facit i hand så vill jag varna alla som måste uppsöka vården. Läkarna gör hur de vill, de skiter i vad socialstyrelsen anser och skriver. Och försöka få ekonomiskersättning är omöjligt. Det hjälper inte ens att ha läkares intyg på att de gjort fel från sjukhusets sida. PN tror inte på någon, varken patient eller läkare. Visst, jag kan överklaga detta men jag måste betala allt själv. Oavsett om jag vinner eller förlorar.
Ni som läst här vet ju mina turer med patientnämnden ang min skada. Trodde ju att detta skulle vara löst nu när en överläkare härifrån skrivit ett brev till PN och förklarat att de har missat. Att man inte får göra som läkarna gjort på patienter med min diagnos. Jag har hänvisat till Socialstyrelsen där det står samma sak. Rekommenderat att de skall ta kontakt med teamet på Astrid Lindgrens sjukhus för att få fakta från specialisterna. Alla, och jag menar ALLA som kan min diagnos vet att de gjort fel...jag har det ju på papper.
I dag fick jag svar från PN. Allt är jättebra, läkarna har gjort alla rätt enligt dom. Visst, denna gång hade de ju pratat med en läkare som arbetat på Astrid Lindgrens...och tydligen med teamet. Då kan man ju fundera på hur han kan veta mer är den ansvarige ortopeden där.
Det står när det gäller skruvarna i benet:
Normalt brukar man låta osteosyntesmaterial sitta under ett år här togs det bort efter 10 månader. Beträffande bensjukdomen är frakturer i samband med densamma mycket svårbehandlade. Har samrått med XXXXX som har arbetat på ALB och vi har bedömt att handläggningen i detta ärende är adekvat i relation till omständigheterna.
Till att börja med så var det inte så svårt med eftervården. Ut med skruvarna när frakturen var läkt, vilket var efter 3 månader, och sedan upp och gå. Så länge skruvarna satt kvar så skulle jag inte gå för risken för ny fraktur var för stor. Allt enligt läkare som kan min diagnos. Ringde idag och pratade med den ortopedspecialist som jag har bäst kontakt med och frågade om detta. Han förklarade att har den läkare från teamet sagt si eller så så är det så. Han var nämligen den bästa i landet och en av de bätre i världen. Men nu finns det 2 andra som är bättre tydligen.
Har provat ringa dessa 2 men det är inte lätt att få tag på kan jag lova. Tänkte ju som så, om det nu finns någon som är bättre så vill jag ju gå till dom istället. IRONI. Personligen tror jag att de är rädd att bita den hand som föder och det är dit jag vill komma. De skriver ut nått bara i förbifarten, nått som passar för PN och sen får de ut sitt arvode. Jag vill så gärna ställa han mot väggen och fråga hur han kan anse sig vara bättre än den bästa vi har i landet. Han känner ju han och måste därför veta vem som faktist är bäst. Hade jag bott i Stockholm hade jag inte tvekat att åka dit. Visst, jag har respekt för läkare och deras kunskaper men de ska ha samma jäkla respekt för min kunskap. Och respekt för specialisternas kunskap när det gäller små diagnosgrupper.
Att läkaren inte ens bemödat sig att svara på vissa frågor som om vilka besvär skruvarna medfört under tiden för fördröjningen eller vilka besvär som patienten rimligen kan ha av den kvarlämnadeplattan. Jo, de kan jag svara på. Ett, jag kunde inte gå under 10 månader utan satt i rullstol. Om detta inte anses som ett besvär ja då kanske vissa skall genomgå en hjärnröntgen, för nått fel är de. Två, och det är här man behöver kunskap om min diagnos. Risken för nya frakturer där plattan börjar eller slutar, det är därför vi inte får ha vanligt gips.
Men det bästa är när frågan om det förelåg en fördröjning av insättning av medicinen för att motverka urkalkning kommer sist. NEJ, har token kryssat för. OK, jag har bevisat att jag hade adekvat skelett för min ålder innan och som en 70-åring efter. Jag sa till och jag bad om medicinen. Men när läkaren säger att han inte tror på medicinen så vad gör man? Det står även i journalen. Så fort jag lyckades få tag i en läkare som kan detta så satte han in medicinen omg!
Så med facit i hand så vill jag varna alla som måste uppsöka vården. Läkarna gör hur de vill, de skiter i vad socialstyrelsen anser och skriver. Och försöka få ekonomiskersättning är omöjligt. Det hjälper inte ens att ha läkares intyg på att de gjort fel från sjukhusets sida. PN tror inte på någon, varken patient eller läkare. Visst, jag kan överklaga detta men jag måste betala allt själv. Oavsett om jag vinner eller förlorar.
tisdag 19 oktober 2010
Huvudbonad
Vi har haft många huvudbonader men ingen har väl varit så diskuterad som sjalen. Varför undrar då jag, vad är det för fel på att ha en sjal runt huvudet? I århundraden har vi i detta land haft huckle på huvudet. Det har jag inte hört skulle vara något fel att ha. Bandanas har vi ju vilket är helt accepterat. Sjal, vilket många från Östermalm bär på huvudet, är det ingen som klagar på heller. Men nu ska alla former av huvudbonad förbjudas i skolorna.
Men är det inte lite kul att framgång i skolvärlden visas med just en huvudbonad, studentmössa eller doktorshatt. Men våga inte bära dem i skolan för då får du gå hem.
Men varför detta motstånd mot sjalen? Kan det bero på vad den står för? Att den står för något som vi i väst inte tycker om? Förstår inte, tyvärr. Muslimer har den ju för enligt deras heliga bok så får kvinnor inte visa håret. Men varför är det fel när skolorna kan stå för speciell mat till muslimer...? Många hävdar att det är förtryckande att kvinnor/flickor har det. Men kollar vi oss runt i värden så är det många som blir förtryckta pga huvudbonader...om man nu ska se det så. Visst, det finns säkert några som blir det och inte vill bära sjalen. Men det finns kanske än fler som vill bära den.
Som när Franska skolor förbjöd den. En muslimsk kvinna rakade av sig håret för då visade hon inte håret. Är det så vi vill ha det? Att de som är muslimer och kvinnor/flickor ska behöva raka av sig håret för att kunna gå i skolan?
Lite komiskt är det att vi stödjer alla muslimer på olika sätt. Modersmål i skolan, det finns Koranen-skolor, Moskéer, speciella badtider, mat i skolan osv osv men jäklar om de skulle sätta en huckle på huvudet. Där är det stopp! Hur kan vi uppmuntra andra religioner att utöva sin religion när vi samtidigt förbjuder en av grunderna i denna religion. Och vi ska ha religionsfrihet.
Varför är det så svårt att låta dem själva bestämma om de vill bära sjal eller inte? Man kan inte likställa denna sjal med vilken huvudbonad som helst. För dem är det inte ett klädesplagg för då skulle de kunna ha en toppluva. Tänk om skolan förbjöd att man bar ett kors runt halsen eller ...ja vad? Jag tänker bara tanken när de ska läsa om muslimer i religionen och där står att en god muslimsk kvinna/flicka ska bära sjal enligt Koranen.....
Nä, jag förstår inte detta. Lever vi inte i ett fritt land med religionsfrihet?
Men är det inte lite kul att framgång i skolvärlden visas med just en huvudbonad, studentmössa eller doktorshatt. Men våga inte bära dem i skolan för då får du gå hem.
Men varför detta motstånd mot sjalen? Kan det bero på vad den står för? Att den står för något som vi i väst inte tycker om? Förstår inte, tyvärr. Muslimer har den ju för enligt deras heliga bok så får kvinnor inte visa håret. Men varför är det fel när skolorna kan stå för speciell mat till muslimer...? Många hävdar att det är förtryckande att kvinnor/flickor har det. Men kollar vi oss runt i värden så är det många som blir förtryckta pga huvudbonader...om man nu ska se det så. Visst, det finns säkert några som blir det och inte vill bära sjalen. Men det finns kanske än fler som vill bära den.
Som när Franska skolor förbjöd den. En muslimsk kvinna rakade av sig håret för då visade hon inte håret. Är det så vi vill ha det? Att de som är muslimer och kvinnor/flickor ska behöva raka av sig håret för att kunna gå i skolan?
Lite komiskt är det att vi stödjer alla muslimer på olika sätt. Modersmål i skolan, det finns Koranen-skolor, Moskéer, speciella badtider, mat i skolan osv osv men jäklar om de skulle sätta en huckle på huvudet. Där är det stopp! Hur kan vi uppmuntra andra religioner att utöva sin religion när vi samtidigt förbjuder en av grunderna i denna religion. Och vi ska ha religionsfrihet.
Varför är det så svårt att låta dem själva bestämma om de vill bära sjal eller inte? Man kan inte likställa denna sjal med vilken huvudbonad som helst. För dem är det inte ett klädesplagg för då skulle de kunna ha en toppluva. Tänk om skolan förbjöd att man bar ett kors runt halsen eller ...ja vad? Jag tänker bara tanken när de ska läsa om muslimer i religionen och där står att en god muslimsk kvinna/flicka ska bära sjal enligt Koranen.....
Nä, jag förstår inte detta. Lever vi inte i ett fritt land med religionsfrihet?
Rasist för att man säger nej...?
Har följt lite av det som varit om pappan som kidnappade sina barn från Junibacken. Han har skrivit runt på olika bloggar och letat efter någon som håller med. Tyvärr finns det massor där ute som gör det, de håller med utan att ha alla kort på bordet.
Det har skrivits om hur synd det är om han på bloggar. Hur andra stryker han medhårs, stackars, stackars så orättvisa alla är mot dig. Att han har rätt i sina åsikter och rätt till sina barn. Problemet kom när pappan sugit åt sig klart och aggerade på egen hand, ingen stryker han på huvudet nått mer. Inte en enda kommentar från någon av detta "gäng". Jo, någon har tagit ställning mot kidnappning inlindat i att det är synd om pappan.
Men för att ta det från min början så dök pappan upp på en blogg som skriver endast om hur hemska mammor och kvinnor kan vara, inte ett ord om hemska pappor och män. Pappan fick medhåll från många håll och alla tyckte synd om han. En annan pappa berättade än en gång om hur hemska och orättvisa mammor är och att ha en chans att vinna så måste man göra något åt det, ta saken i egna händer.
En annan blogg i denna underliga värld skrev i början av augusti i ett inlägg om denna pappa. Han länkade vidare till pappans blogg. Det blev många kommentarer under detta inlägg om denna pappa. Pappan skrev själv här och beklagade sig, stackars stackar. Men så fort någon skrev att pappan hade fel eller ifrågasatte hans egen trovärdighet så togs detta bort av blogginnehavaren. Pappans subjektiva syn fick stå emotsagt. Man fick intrycket att alla tyckte synd om pappan och många poängterade att pappan hade rätt till sina barn.
Sen fattar ingen att pappan kunde kidnappa sina egna barn...han som hade rätt till sina barn och hade alla rätt. Nä, då ville de inte vara med. Denna pappa har halva pappa-rörelsen skrivit om innan kidnappningen, men efteråt.... Då drog de, denna underbara rörelse som tycker att man ska hjälpa varandra, stötta varandra i deras kamp för barnen. Att allt handlar om subjektivitet skiter de i, stötta pappor till vilket pris som helst verkar det som.
Men om man läser på pappans blogg där han skriver om kidnappningen så finns det inte en enda kommentar, av flera hundra, som har någon signatur från någon pappa-rörelse eller från de bloggar som hållit med han. Hur patetiskt är inte detta. Snacka om att visa sitt rätta jag. Om det är någon gång som denna pappa behöver stöd så är det väl nu, nu när han bundit ris åt egen rygg. Men då är det ingen där, poff...borta.
Det som är tragiskt är att många hänvisar till att pappan hade rätt att aggera för mamman hade ju försvunnit med barnen, tagit barnen från pappa. Nu skriver ju pappan själv på sin blogg att han hela tiden vetat var barnen befunnit sig. Och pengar har han ju så varför åkte han inte till dem. De fanns i Piteå och det går flyg från Stockholm och sedan en bussresa och sedan är man i Piteå. Försvinner någon så vet man inte var de är, borta. Mamman flyttade lagligt med barnen och pappan visste vart. Han hade även övervakade besök med barnen. Är detta att likställa med kidnappning? Skulle inte tro det. Men så lätt är det för pappa-rörelsen att hitta ursäkter för allt. Nu vill jag tillägga att jag tycker att det är fel att flytta med barnen långt från den andra föräldern. Visst, om den andra föräldern har förverkat sin rätt som förälder kanske, men inte annars. Barn har rätt till 2 fungerande föräldrar.
Men nu till min tanke om allt. Pappan hävdar nu att allt detta hände pga att han är invandrare. Att han har ett utländskt namn. Men andra pappor som anser sig ha blivit utmanövrerade då, för detta händer inte bara invandrare.
Vet bara från mitt förra jobb, hotellreception. Kom det in en person som var full och odräglig och man sa nej så gick de...om de inte var icke svensk. Vilket liv det kunnde bli, för enligt dem så handlade allt om rasism. Man sa nej till dem för att de inte var hel-svenskar. Samma om man förklarade för någon om att det var fullt på hotellet, inga problem med svenskarna men om det var invandrare. Kunde hända att man fick ringa på vakten för det gick inte att prata med dem. De dömde mig direkt, så fort jag sa nej. Vem är det då som har förutfattade meningar? Var det fullt eller att personen var full och dessutom invandrare så visste man nästan vad som komma skulle.
Visst, det finns rasister i detta land, kanske därför SD kom in i riksdagen. Och visst, det förekommer mycke kriminalitet bland invandrare. Men precis som invandrare vill få fram, alla invandrare är inte kriminella så vill svenskar visa på att alla inte är rasister. Men varför ska detta bara funka åt ena hållet? Det är nästan klassiskt att så fort man säger nej så är man rasist. Precis som i detta fall med pappan. Allt beror på hans namn inte på vem de inblandade är, allt handlar om rasism för han.
Personligen tror jag att befolkningen börjar tröttna på detta rasist-kort som dras fram så fort någon säger nej. Jag vet att jag har det. Och därför tror jag att denna pappa kommer att förlora på det. För fortsätter han att hävda rasism så kommer han aldrig att få sina barn. Då har han nog inte förstått varför han inte fick vara med längre. Förstår man inte var felet är så kan man inte rätta till det heller. Utan hävdar man rasism så betyder ju det att han anser sig vara helt felfri.
Det har skrivits om hur synd det är om han på bloggar. Hur andra stryker han medhårs, stackars, stackars så orättvisa alla är mot dig. Att han har rätt i sina åsikter och rätt till sina barn. Problemet kom när pappan sugit åt sig klart och aggerade på egen hand, ingen stryker han på huvudet nått mer. Inte en enda kommentar från någon av detta "gäng". Jo, någon har tagit ställning mot kidnappning inlindat i att det är synd om pappan.
Men för att ta det från min början så dök pappan upp på en blogg som skriver endast om hur hemska mammor och kvinnor kan vara, inte ett ord om hemska pappor och män. Pappan fick medhåll från många håll och alla tyckte synd om han. En annan pappa berättade än en gång om hur hemska och orättvisa mammor är och att ha en chans att vinna så måste man göra något åt det, ta saken i egna händer.
En annan blogg i denna underliga värld skrev i början av augusti i ett inlägg om denna pappa. Han länkade vidare till pappans blogg. Det blev många kommentarer under detta inlägg om denna pappa. Pappan skrev själv här och beklagade sig, stackars stackar. Men så fort någon skrev att pappan hade fel eller ifrågasatte hans egen trovärdighet så togs detta bort av blogginnehavaren. Pappans subjektiva syn fick stå emotsagt. Man fick intrycket att alla tyckte synd om pappan och många poängterade att pappan hade rätt till sina barn.
Sen fattar ingen att pappan kunde kidnappa sina egna barn...han som hade rätt till sina barn och hade alla rätt. Nä, då ville de inte vara med. Denna pappa har halva pappa-rörelsen skrivit om innan kidnappningen, men efteråt.... Då drog de, denna underbara rörelse som tycker att man ska hjälpa varandra, stötta varandra i deras kamp för barnen. Att allt handlar om subjektivitet skiter de i, stötta pappor till vilket pris som helst verkar det som.
Men om man läser på pappans blogg där han skriver om kidnappningen så finns det inte en enda kommentar, av flera hundra, som har någon signatur från någon pappa-rörelse eller från de bloggar som hållit med han. Hur patetiskt är inte detta. Snacka om att visa sitt rätta jag. Om det är någon gång som denna pappa behöver stöd så är det väl nu, nu när han bundit ris åt egen rygg. Men då är det ingen där, poff...borta.
Det som är tragiskt är att många hänvisar till att pappan hade rätt att aggera för mamman hade ju försvunnit med barnen, tagit barnen från pappa. Nu skriver ju pappan själv på sin blogg att han hela tiden vetat var barnen befunnit sig. Och pengar har han ju så varför åkte han inte till dem. De fanns i Piteå och det går flyg från Stockholm och sedan en bussresa och sedan är man i Piteå. Försvinner någon så vet man inte var de är, borta. Mamman flyttade lagligt med barnen och pappan visste vart. Han hade även övervakade besök med barnen. Är detta att likställa med kidnappning? Skulle inte tro det. Men så lätt är det för pappa-rörelsen att hitta ursäkter för allt. Nu vill jag tillägga att jag tycker att det är fel att flytta med barnen långt från den andra föräldern. Visst, om den andra föräldern har förverkat sin rätt som förälder kanske, men inte annars. Barn har rätt till 2 fungerande föräldrar.
Men nu till min tanke om allt. Pappan hävdar nu att allt detta hände pga att han är invandrare. Att han har ett utländskt namn. Men andra pappor som anser sig ha blivit utmanövrerade då, för detta händer inte bara invandrare.
Vet bara från mitt förra jobb, hotellreception. Kom det in en person som var full och odräglig och man sa nej så gick de...om de inte var icke svensk. Vilket liv det kunnde bli, för enligt dem så handlade allt om rasism. Man sa nej till dem för att de inte var hel-svenskar. Samma om man förklarade för någon om att det var fullt på hotellet, inga problem med svenskarna men om det var invandrare. Kunde hända att man fick ringa på vakten för det gick inte att prata med dem. De dömde mig direkt, så fort jag sa nej. Vem är det då som har förutfattade meningar? Var det fullt eller att personen var full och dessutom invandrare så visste man nästan vad som komma skulle.
Visst, det finns rasister i detta land, kanske därför SD kom in i riksdagen. Och visst, det förekommer mycke kriminalitet bland invandrare. Men precis som invandrare vill få fram, alla invandrare är inte kriminella så vill svenskar visa på att alla inte är rasister. Men varför ska detta bara funka åt ena hållet? Det är nästan klassiskt att så fort man säger nej så är man rasist. Precis som i detta fall med pappan. Allt beror på hans namn inte på vem de inblandade är, allt handlar om rasism för han.
Personligen tror jag att befolkningen börjar tröttna på detta rasist-kort som dras fram så fort någon säger nej. Jag vet att jag har det. Och därför tror jag att denna pappa kommer att förlora på det. För fortsätter han att hävda rasism så kommer han aldrig att få sina barn. Då har han nog inte förstått varför han inte fick vara med längre. Förstår man inte var felet är så kan man inte rätta till det heller. Utan hävdar man rasism så betyder ju det att han anser sig vara helt felfri.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)