Rasist för att man säger nej...?

Har följt lite av det som varit om pappan som kidnappade sina barn från Junibacken. Han har skrivit runt på olika bloggar och letat efter någon som håller med. Tyvärr finns det massor där ute som gör det, de håller med utan att ha alla kort på bordet.

Det har skrivits om hur synd det är om han på bloggar. Hur andra stryker han medhårs, stackars, stackars så orättvisa alla är mot dig. Att han har rätt i sina åsikter och rätt till sina barn. Problemet kom när pappan sugit åt sig klart och aggerade på egen hand, ingen stryker han på huvudet nått mer. Inte en enda kommentar från någon av detta "gäng". Jo, någon har tagit ställning mot kidnappning inlindat i att det är synd om pappan.

Men för att ta det från min början så dök pappan upp på en blogg som skriver endast om hur hemska mammor och kvinnor kan vara, inte ett ord om hemska pappor och män. Pappan fick medhåll från många håll och alla tyckte synd om han. En annan pappa berättade än en gång om hur hemska och orättvisa mammor är och att ha en chans att vinna så måste man göra något åt det, ta saken i egna händer.

En annan blogg i denna underliga värld skrev i början av augusti i ett inlägg om denna pappa. Han länkade vidare till pappans blogg. Det blev många kommentarer under detta inlägg om denna pappa. Pappan skrev själv här och beklagade sig, stackars stackar. Men så fort någon skrev att pappan hade fel eller ifrågasatte hans egen trovärdighet så togs detta bort av blogginnehavaren. Pappans subjektiva syn fick stå emotsagt. Man fick intrycket att alla tyckte synd om pappan och många poängterade att pappan hade rätt till sina barn.

Sen fattar ingen att pappan kunde kidnappa sina egna barn...han som hade rätt till sina barn och hade alla rätt. Nä, då ville de inte vara med. Denna pappa har halva pappa-rörelsen skrivit om innan kidnappningen, men efteråt.... Då drog de, denna underbara rörelse som tycker att man ska hjälpa varandra, stötta varandra i deras kamp för barnen. Att allt handlar om subjektivitet skiter de i, stötta pappor till vilket pris som helst verkar det som.

Men om man läser på pappans blogg där han skriver om kidnappningen så finns det inte en enda kommentar, av flera hundra, som har någon signatur från någon pappa-rörelse eller från de bloggar som hållit med han. Hur patetiskt är inte detta. Snacka om att visa sitt rätta jag. Om det är någon gång som denna pappa behöver stöd så är det väl nu, nu när han bundit ris åt egen rygg. Men då är det ingen där, poff...borta.

Det som är tragiskt är att många hänvisar till att pappan hade rätt att aggera för mamman hade ju försvunnit med barnen, tagit barnen från pappa. Nu skriver ju pappan själv på sin blogg att han hela tiden vetat var barnen befunnit sig. Och pengar har han ju så varför åkte han inte till dem. De fanns i Piteå och det går flyg från Stockholm och sedan en bussresa och sedan är man i Piteå. Försvinner någon så vet man inte var de är, borta. Mamman flyttade lagligt med barnen och pappan visste vart. Han hade även övervakade besök med barnen. Är detta att likställa med kidnappning? Skulle inte tro det. Men så lätt är det för pappa-rörelsen att hitta ursäkter för allt. Nu vill jag tillägga att jag tycker att det är fel att flytta med barnen långt från den andra föräldern. Visst, om den andra föräldern har förverkat sin rätt som förälder kanske, men inte annars. Barn har rätt till 2 fungerande föräldrar.

Men nu till min tanke om allt. Pappan hävdar nu att allt detta hände pga att han är invandrare. Att han har ett utländskt namn. Men andra pappor som anser sig ha blivit utmanövrerade då, för detta händer inte bara invandrare.

Vet bara från mitt förra jobb, hotellreception. Kom det in en person som var full och odräglig och man sa nej så gick de...om de inte var icke svensk. Vilket liv det kunnde bli, för enligt dem så handlade allt om rasism. Man sa nej till dem för att de inte var hel-svenskar. Samma om man förklarade för någon om att det var fullt på hotellet, inga problem med svenskarna men om det var invandrare. Kunde hända att man fick ringa på vakten för det gick inte att prata med dem. De dömde mig direkt, så fort jag sa nej. Vem är det då som har förutfattade meningar? Var det fullt eller att personen var full och dessutom invandrare så visste man nästan vad som komma skulle.

Visst, det finns rasister i detta land, kanske därför SD kom in i riksdagen. Och visst, det förekommer mycke kriminalitet bland invandrare. Men precis som invandrare vill få fram, alla invandrare är inte kriminella så vill svenskar visa på att alla inte är rasister. Men varför ska detta bara funka åt ena hållet? Det är nästan klassiskt att så fort man säger nej så är man rasist. Precis som i detta fall med pappan. Allt beror på hans namn inte på vem de inblandade är, allt handlar om rasism för han.

Personligen tror jag att befolkningen börjar tröttna på detta rasist-kort som dras fram så fort någon säger nej. Jag vet att jag har det. Och därför tror jag att denna pappa kommer att förlora på det. För fortsätter han att hävda rasism så kommer han aldrig att få sina barn. Då har han nog inte förstått varför han inte fick vara med längre. Förstår man inte var felet är så kan man inte rätta till det heller. Utan hävdar man rasism så betyder ju det att han anser sig vara helt felfri.