Stackars mammor 2

Känner mig lite tvingad att skriva detta inlägg. Och jag vänder mig till er ensamstående mammor som läst, kommer att läsa och även kommenterat under inlägget "Stackars mammor".

Låt mig klargöra detta.....Det finns ensamstående mammor det är "synd" om!!! Men man får inte glömma att det finns ensamstående pappor också som har det taskigt ställt, det finns föräldrar med gemensam vårdnad som har det taskigt ställt och det finns flera andra grupper som har det taskigt ställt.

Svara mig då, varför ska det endast satsas mer pengar och tycka mest synd om ensamstående mammor? Vad är det som gör denna grupp så jäkla unik?

Jag ska inte tjorva in mig i än det ena än det andra utan köra på hårdvalutan i allt, pengar. För det är därför det är så synd om ensamstående mammor, de är så fattiga. Samhället måste satsa mer pengar på denna grupp, pengar, pengar och pengar. För det verkar ju vara det som allt handlar om.

Har fått lite kommentarer ang detta under mitt tidigare inlägg och vissa har varit så vänliga att även skriva ner inkomster och utgifter, bra. Men så fort jag frågat hur de skulle ha gjort om de skulle minska inkomst sidan genom att inte få underhåll eller halvera barnbidraget så har inga svar kommit.

Sist fick jag nu svar av mamman Anna, tack för det =) Men samtidigt så undrar jag om du är ett fall för Lyxfällan? Har man in 19 224 kronor och inte klara sig då vet jag inte var felet är. Själv har jag in med alla bidrag jag kan få, ca 9 800 kronor. Skulle nog ha råd att ta den medicin jag inte har råd med i dagsläget men som jag behöver för att inte bli sjukare.

19 224 efter skatt i månaden....undra hur mycket en arbetare skulle få jobba innan de fick ihop den summan? Och nej, mamman Anna, jag försöker inte att vara lustig. Men du kanske skulle se över dina fasta utgifter. Min inkomst skulle inte ens räcka till ditt boende. Nu vet jag ju inte var och hur du bor, det kanske inte finns billigar boende där du bor....

Men summa sumarum är att det finns fattiga av alla typer, har varken med samliv eller kön att göra eller om man har barn eller inte. Men vill nu en viss grupp att alla ska peka på dem och klappa dem på huvudet för att det är så syyyynd om dom så må det vara hänt. Mig behöver ingen tycka synd om, nopp, jag landar oftast på båda fötterna. Visst, ibland trillar man ner i hålet för en stund. Och visst, ibland är det skönt att bli klappad på. Men fortsätter andra att klappa på en så blir det svårt att ta sig upp igen. Det blir lätt att man blir ett offer, och det kan sluta med att man tycker synd om sig själv. Så synd att man tillslut hjälper till att klappa ner en.

Istället för att förvänta sig mer i underhåll och barnbidrag, kräv att det skall inkomstbeprövas istället. Då går pengarna till de som verkligen behöver det och är så pass höga att dessa personer får en ärlig chans att klara sig.