Barns rättigheter

Det skrivs så fint om alla lagar som är till för barnen. FN:s barnkonvention mfl mfl. Har debatterat med och mot flera pappor som blivit fråntagna sin rätt till sina barn. Tyvärr verkar det som att flera av dem slåss om sina barn för sin egen skull och inte för barnens skull. Alltså, de vill ha barnet oavsett om det är för barnets bästa och ifall barnet vill. Det finns en tok som ältar detta hela tiden, oavsett vad inlägget handlar om. Det värsta är att han anser att en pedofil ska ha rätt till delad vårdnad. Man kan ju fundera på vilken läggning han har. Men jag kan lugna alla med att han inte har delad vårdnad om sitt barn. Man kan ju fundera på varför =)

Men som det barn jag en gång var så funderade jag på varför inte min pappa ville ha mig. Varför alkoholen var viktigare än jag, hans eget kött och blod. När jag blev äldre så hade man ju frågor som växt sig starkare genom åren. Törs lova att jag inte är ensam om dessa funderingar. Det finns säkerligen tusentals ungdomar som funderar detsamma, varför. Det är väl kanske därför som alla program om att hitta sina rötter finns. Marknaden styr eller rättaresagt, efterfrågan.

Det som är lite skrämmande är att en förälder, bra eller dålig. Har lagen på sin sida och kan kräva umgänge, utredningar osv. Det finns barn i detta land som tvingas enligt lagen att umgås med en förälder de inte vill. Men ett barn som vill ha någon som helst kontakt med sin frånvarande mamma/pappa har inte den rätten.

Står det inte i FN:s barnkonvention att barn har rätt till båda sina föräldrar?

Det står inte i den svenska lagstiftningen att ett barn kan kräva tillgång till sin mamma/pappa. Det står samma som i barnkonventionen, ett barn har rätt till båda sina föräldrar. Fine! Men borde det inte stå: en förälder har rätt till sina barn. De är ju de som kan, med lagens hjälp, ansöka om detta. Ett barn kan inte tvinga sina föräldrar att umgås med dom men en förälder kan tvinga ett barn till detta.

En bekant till mig skulle skaffa barn och började naturligtvis fundera på sitt ursprung. Han har aldrig träffat sin pappa och visste inte ens hur han såg ut. Klart han funderat under sin uppväxt men det var nu som det verkliga intresset för sin biologiska historia kom. Hans pappa vill inte ha med han att göra, taskigt. Men han vill ha med sin pappa att göra, inte i det dagliga utan att få reda på vem han är. Men han har ingen laglig rätt till detta.

Man får enligt lag inte dumpa sina tarmars innehåll på storgatan eller sin skrotbil i skogen. Man måste sortera sina sopor och man får inte dumpa sin gamla madrass var som helst. Men fan i mig, man får enligt lag dumpa sina barn. OK, man får betala underhåll i 18 år, that´s it. Vissa är nöjd och betalar gärna för att slippa. Men vem sjutton tänker på barnen och deras rätt?

Dagens fundering

Varför har inte barnen

laglig rätt till sina föräldrar?