måndag 8 februari 2010

Oj, det var länge sedan.

Så, nu är jag tillbaka. Har varit fullt upp här hemma under en längre tid. Förkylningar och feber och lite mer förkylningar. Sen lyckades jag att för 2 veckor sedan vricka till mitt knä igen.

Jag som var så nöjd för att jag kunde gå med en krycka och så där framme i horisonten hur jag går utan några kryckor alls. Läkarna har ju sagt att jodå, benet håller. Min sjukgymnast tyckte att jodå, benet håller. Jag har ju själv känt att det är instabilt som bara den, propeller liknande. Men i alla fall så började jag träna med lätt med gummiband och motionscykel. Gick ganska bra, gick ner något kilo också.

Men jag var på gympan med lillebror och kom och gick försiktigt med min krycka. Halkade till lite grann och belastade ondknät fullt ut. Och det vrickade till. Inte mycket utan lite grann. Jag kände genast att nu gick det inte bra, inte någon skelettskada utan något annat. Jag tog mig till en soffa och bad en lärare hämta rulla-toren i bilen. Knöt i hop knät med en halsduk och vi tog oss hem med bilen. Fick dock lyfta benet mellan pedalerna. Bilen fick jag lämna på gården för längre än så kom jag inte. Min underbara vän Sara kom förbi efter jobbet och parkerade den, allt för att inte grannarna skulle bli irriterade.


Vicken jädrans tur att jag har en rullstol hemma för knät svällde upp som en fotboll. Storebror tyckte det såg groteskt ut. Smärta, nä inte direkt. Det gör mer ont att ha tandvärk. Det var mer trycket från svullnaden som var besvärlig. Insåg att jag kanske skulle vara tvungen att åka på akuten ifall det inte slutatde att svälla. Satte på min helbens ortos som jag har kvar efter tidigare olyckor. Ringde barnens far för att höra om han kunde ta killarna över natten. Nä, skulle inte tro det. Min rara vän Sara erbjöd sig att jag kunder ringa när jag ville även mitt i natten ifall jag var tvungen att åka.

Natten sov jag inget och fram vid 5 tiden tog jag av de jätte starka tabletter jag hade kvar efter förra olyckan. Äntligen fick jag sova. På morgonen fick jag ta HK bussen till akuten och där tog det tid. Eller, träffa första läkaren och själva röntgen tog bara 1 och 1/2 timme men sedan. Fick en annan läkare som var orolig att det kunde vara en fraktur på underbenet för det såg ut så på röntgen. Så för att vara säker så skulle det även bli en dataröntgen. Inte blev de klokare av det heller så jag fick en tid hos han 6 dagar senare. Men vad jag hade kunde de inte svara på.

Men ialla fall så tog jag mig hem sittande i rullstolen och satt och halvsov i soffan när jag fick ett knäppryck. Ni vet, när man håller på att somna och der tycker till i kroppen. Nu fick jag rycket i ondbenet, det sträckte på sig rakt ut. Jag hade inte kunnat sträcka det eller böja det sedan olyckan. Men ont gjorde det som bara den. Men när det släppt så somnade jag. Sov väl kanske i drygt 1 timma. När jag vaknade så var smärtan borta, svullnaden betydligt mindre och jag kunde sträcka och böja på benet. MAGI!!!!!

Att benet gunga i knäleden så fort jag ställde mig upp kunde jag bjuda på och att jag inte kunde stå på det. Jag var smärtfri och kunde röra mig. Behövde inte ortosen nått mer hade den bara på natten så att jag inte skulle råka göra nått tokigt.

Jag förklarade för läkaren vad som hade hänt och han kunde gissa sig till att det kunde vara menisken som vikt sig dubbelt och låst knät. Att jag haft en otrolig tur för man brukar åtgärda dessa gel under operation. När det visade sig att jag inte orkade lyfta underbent när jag satt på plant underlag blev han bekymrad. Det finns en sena som fäster i knäskålen och håller fast 4 stora muskler i låret. Men, sa jag, så här har alltid benet varit efter mina olyckor. Inte bra sa han, och ifrågasatte ifall ingen har kollat upp det. Så nu fick jag även göra ett ultraljud. Det visade sig vara som han misstänkt. Musklerna sitter med bara några "fibrer", det lät ju säkert och fint. Men i alla fall så var jag tvungen att ha ortosen och det i rakt läge. Blödningarna runt knäskålssenan måste få hela och sen lät det som att senan kan släppa.

Ska tillbaka om någon vecka och nu har jag många frågor. Stackars läkare som är där för svar ska jag ha.

Ja, så nu vet ni varför jag inte har skrivit på länge men det kommer snart ett inlägg om de nya reglerna för sjukförsäkringen. Kan inte sitta så länge när benet är i ortosen, stelt som en pinne. Får ont i höften som bara den av det.

I´ll be back....................

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar