Skönhetsidealet

Om nu skönheten kommer inifrån varför är vi så fokuserade på det yttre? Vi lär våra barn att det är det som finns i oss som är det vackra, vem vi är, hur vi är. Samtidigt så försöker vi köpa rätt saker, statussymboler. Vi köper smink och hudvårdsprodukter som aldrig förr och det finns en frisör i varenda gatukorsning. Och denna hets efter märket, det märke som säger att vi uppfattas som snyggare och bättre om vi har det. Denna hets som många föräldrar lär sina barn att kolla efter.

Har sett ibland, när det varit brist på annat, ett program på TV om skönhetstävlingar för barn. Måtte detta fenomen inte komma till Sverige för det är hemskt. Där lär man flickor från tidig ålder att de duger inte som de är, som de ser ut. Föräldrar som lägger tusentals dollar för att köpa skönheten till sina barn. Köpa tränare som ska lära dem att uppträda och gå rätt. De köper fejk-prylar för att barnen ska bli sötare. Och då har jag inte tagit upp alla tusentals dollar de lägger på kläderna, resor, hotell eller anmälningsavgifterna.

De är lösögonfransar, ton av smink, löshår, löständer, brun-utan-sol, you name it. Hur hemskt låter det inte när en 4-åring sätter på sig löständer och går och tvättar sitt löshår och sedan utbrister att nu ska hon se ut som en prinsessa. Herre gud, ungen är ju jätte söt utan allt detta. Eller den lilla 5-åriga flickan som sitter i ett hörn och gråter för att hon inte vann högsta titeln och nu påstår att hon inte är sötast. Eller 3-åringen som grinar och skriker förtvivlat över att hon inte är söt för att hon inte vann utan stryker sig efter väggarna och håller för ansiktet så att ingen skall se hur ful hon är.

Och 12 åringen som vunnit det mesta och har blivit den värsta divan. Får hon inte som hon vill så tänker hon inte ställa upp i någon tävling och mamman gör precis som flickan vill. Tyvärr har hon samma diva fasoner i skolan men då är hon helt naturlig. Inte denna docksöta flicka med alla fejk saker. Hon är inte direkt populär.

Många av mammorna verkar leva genom sina barn och dessa tävlingar. När de sitter framför kameran så låter allt så himlans bra. Tyvärr så fångar kameran upp mammorna när de inte tänker på de. Och många av dem borde kanske inte ha barn.

Endel hävdar att alla barn tävlar i någon sport. Visst, så är det. Men då handlar det om något man presterar och inte om hur man ser ut, hur man är skapt utan vad man kan göra. Man kan träna sig till att bli bra i en idrott men hur man ser ut kan man inte göra mycket åt.

Nä, fram med naturliga människor. Lär barnen att ett trevligt inre håller bättre i längden än ett fejkat yttre.