Det kom ett brev....

Japp, det gjorde det och inte blev man gladare av det inte. Det var mitt fack som ville påminna migom att jag nu har 37 dagar kvar att stämpla. Sen är det tack och adjö.

Och jag blir så arg när jag tänker på att det är arbetsförmedlingen som slarvat bort ett helt år av dessa dagar. Ett helt åt när jag stod utanför allt och fick ingen hjälp. Ett helt år som jag får betala för. Och tro nu inte att det satt in alla resurser för att hjälpa mig när de har svikit. O nej, inte en chans.

Alla vet ju att de som precis blivit arbetslösa har lättare att komma tillbaka i arbete. Tack för den chansen arbetsförmedlingen. Och när jag har frågat, bönat och bett om hjälp får man bara veta att antingen är det inte deras jobb eller så finns inga jobb. De kan inte hjälpa funktionshindrade att ha en större chans till jobb, inte påtrycka eller påverka. Nä, jag ska precis som andra friska söka samma tjänster på samma villkor fast inget på mig och andra är samma. Och våga inte be om hjälp för då blir de sura.....

Att man sedan gått ut med att nu ska det dels satsas på funktiondhindrade hjälper inte ett dyft. De gör ju ingenting. De informerar inte oss funktionshindrade om nått. Vi får sitta och vänta, ringa och fråga, men några svar får vi inte. De sitter som fågelholkar och förstår inte frågan. Att man då läser i Pitetidningen att 165 funktionshindrade fått jobb i år så undrar man ju varför inte jag? Varför har inte jag hört nått? Enligt min handläggare så finns det inga jobb för funktionshindrade utan jag får söka precis som alla andra.

Hittade en insändare som jag tycker pekar åt samma håll som jag:

http://www.nsd.se/NYHETER/ARTIKEL.aspx?ArticleID=5675434

Tyvärr är denna grupp inte synlig, precis som det står i artikeln. Det står sällan nått utan vi nämns så där i förbifaretn, de funktionshindrade. De brukar också nämnas ibland att nu ska de få det bättre. Men ingenstans står vilka åtgärder som ska sättas in. Vilken hjälp dessa ska få. Bara att det nu skall satsas på denn grupp. Med andra ord, bara en massa fina ord eller mycket ljud och lite verkstad.

För trots att det skulle satsas på dels denna grupp 2011 så efter 3 månader så märks det inte. Min handläggare har inte ens hört av sig utan det är jag som får kräva svar av henne via mail.

Hittade denna artikl:

http://op.se/ettan/lokalt/1.2759163-ljusare-arbetsmarknad-men-inte-for-alla

Och som man här kan läsa så är det arbetsförmedlingens jobba att hitta jobb och pratikplatser åt de arbetslösa, i alla fall enligt arbetsförmedlingschefen i Östersund. Men inte enligt min handläggare, då är det mitt jobb att fixa allt själv. Trots att de vet att det inte ljusnar nått för funktionshindrade utan bara för friska arbetslösa.

Nä, fy så less jag blir på detta. Att tänkta tanken att jag snart är utförsäkrad och vet inte hur och vad jag ska leva på skrämmer mig. Vill inte ens tänka på det. Men det är ett sådant Sverige vi har fått idag. Det är endast de med jobb och de friska som räknas.

Det finns inte ett uns till hjälp att få hos arbetsförmedlingen. Man är totalt körd på arbetsmarknaden och arbetsförmedlingen har hjälp till med detta. Hittade denna artikel från februari detta år. Bara att läsa och begrunna men bättre blir det inte för oss.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8562967.ab

Och att läsa en del av kommentarerna...förstår att vissa känner sig nedtryckta i skoskaften. Tragiskt vilken människorsyn vissa har. Som ex. Björn Hernefeldt, han från Robinsson ni vet. Han skulle aldrig anställa någon med funktionshinder. Eller som han sjäv skriver: "Då tror jag inte att du först och främst skulle anställa en person som inte kan prestera samma som de andra."

Och då ställer jag mig frågan, är han helt blåst i huvudet eller är det åldern (70 år) som tar ut sin rätt. Hur kan han påstå att alla med funktionshinder inte kan prestera lika mycket som friska? Sitter du i rulle så finns det inga hinder att sitta vid ett skrivbord. Du sitter vicket som...jäkla inskränkta människa.

Men vad hände med alla fina uttalanden som regeringen sagt...detta om att det ska löna sig att arbeta. Alla som jobbar i en åtgärd får ingen lön de får ersättning. Och många får inte ens ersättning som det går att leva på. De får inga jobbskatteavdrag, ingenting. Men det ska löna sig att arbete...för vem då kan man ju undra. Det finns tusentals människor i olika åtgärder som aldrig får ta del av alla fördelar människor med jobba får. Även om de har jobb. Och många av dessa tusentals som gör sina jobb gratis skulle faktiskt kunna få ett fullt betalt jobb. Men allt för många arbetsgivare passar på att spara pengar, de är ju lågkonjuktur i världen.

Nä, jag får vara glad att jag har 37 dagar kvar med a-kassa. Vad sker sedan vet jag inte. Förhoppningsvis har jag ett jobb då. Jag har ju sökt ett hos kommunen. Samma jobb som jag hade som Lyft-plats. Ett jobb jag kan och har lång lång erfarenhet av. Min ypperliga handläggare hos arbetsförmedlingen har skickat mina papper dit. Inte ringt och legat på eller nått sånt. Eller berättat om alla stöd kommunen kan få. Nopp, inte ett ord. Vicken tur man har att ha en så aktiv handläggare, skrattretande.

Men vad gör jag om jag inte får det utan det går till en med betydligt kortare erfarenhet? För jag vet ju att chefen inte uppskattade mig. Vilket kan bero på att jag inte var mig själv pga grabbens scolios. Var inte mitt vanliga glada jag utan mer tyst och fundersam. Har man suttit och fått veta om hur man opererar in järnstag i ryggen, hur man måste skära upp min son, borra i ryggraden osv så skulle nog vilken normal förälder bli lite..... Att sedan grabben fick sin korsett och att alla utprovningar, röntgen och lärkarbesök tog tid är ju en annan sak. Det var först i slutet av min tid där som jag började komma över alla negativa tankar. Allt om skruvar i ryggraden och trasiga ortoser. Dessvärre hade chefen redan då fattat sina åsikter om mig.....Jag var ju där hela 2 månader =O

Men men, 37 dagar kvar och tummarna hårt hållna för att jag får en chans på detta jobb=)))

Kom precis på efter lite betänktetid att jag har ju varit arbetslös i drygt 400 vardagar. Arbetsförmedlingen har skickat hem 1 jobb som de tyckte jag skulle söka men som jag inte kunde pga funktionshinder och jag har blivit anvisad 3 arbeten som endast är för funktionshindrad. Nu för någon vecka sedan så var jag till en arbetsgivare som ville ha någon som jobbat nyligen med ekonomi, vilket inte jag hade. Helt bortkastat. Jag fick en Lyft-plats som varade i 2 månader. Detta är allt som arbetsförmedlingen har att erbjuda. & hela "åtgärder" under 2 år...........va fan gör de på arbetsförmedlingen???? Det värsta är att du inte får ifrågasätta, tiga och samtycka.

Och det är nu man kan fundera på varför vissa får lön. Vad gör handläggarna? Jag har frågat, tro mig. Jo, de ringer runt och raggar jobb åt funktionshindrade och i mitt fall har de inte lyckats få in nått till någon som söker liknande jobb som mig. Med andra ord så är hon totalt misslyckad. De få arbeten jag blivit tillfrågad om har arbetsgivaren kontaktat arbetsförmedling, inte tvärt om. De fattar även beslut om vem som ska få vilket bidrag. Men ordnar jobb gör de inte. De anser att det är den funktionshindrades jobb att ordna jobbet och först då går de in med insatser. Och när man läser om att arbetslösheten bland funktionshindrade ökar....skakar på huvudet.

Men samtidigt, om man läser på deras hemsida så står inte ett enda ord om att de ska hjälpa dig att hitta jobb. Du ska söka jobben i konkurrans med friska. Då är ju frågan, ska man skriva in all hjälp som AF ställer upp med? Eller ska man anta att alla arbetsgivare vet det? Ska man skriva in i ansökan att man har ett funktionshinder? Vissa arbetsgivare vill inte ha någon med funktionshinder och vissa bryr sig inte, andra vill ha det för bidragen....så när sjutton ska man veta att man ska skriva in det?

Nä, nu middag för jag blir inte klok på detta. Jag ser det bara som att dagens regering skiter i denna grupp människor, tyvärr.