Föräldrar kan....

Antar att ni, precis som jag, läst om föräldrarna som slog när ungarna spelade match. Barnen var hela 11 år. Det mest tragiska är väl att man brukar säga att barn gör inte som vi säger de gör som vi gör. Så vad lärde sig dessa 11 åringar? Vad sägs om de barn vars föräldrar sloggs? Vad sägs till dessa barn inom klubben? Hur får klubbarna barnen att förstå varför detta hände? Hur får vi barnen att inte göra som föräldrarna gör? Hur får vi föräldrar att bete sig?

För detta är ju inte första, eller sista, gången ett bråk utbryter när barn spelar match.

Skulle det hjälpa ifall vissa föräldrar inte får komma på matcherna? Vad är det som säger att de inte matar ungarna med felaktigheter när de är i hemmet? Eller ska man hindra barn med dessa föräldrar....för barn gör ju som vi gör.....För tydligen var det föräldrarna till pojkarna som slogs på isen som startade allt. Och ser man på föräldrarna så förstår man varför det var dessa pojkar som slogs.....det går igen. Så även om man förbjöd föräldrarna så skulle barnen lik förbenat slagits.

Nu är ju dessa barn bara 11 år och det finns stor chans att lära dem rätt. Lära dom hur man aggerar när man blir arg. Lära dom att arg får man bli men inte slå. Men hur förklarar man att föräldrarna slår men de får inte? Barn gör ju som vuxna gör.....

En tanke slog mig....är det detta som kallas curlingföräldrar.....? Ingen får röra mitt barn? Läste på nätet om ett bråk på dagis mellan 2 4-åringar där den enas pappa klappat till det andra barnet. Hur kan man sänka sig till att slå en 4-åring? Visst har detta hänt mina barn på dagis och även i skolan men hur arg man än blivit så måste man ju komma ihåg att det är barn. Att slå en 4-åring hjälper inte.

Ska vi vuxna lära barnen att man löser konflikter med våld? Hade det varit min son som varit i slaggis på isen så hade jag ju i första hand brytt mig om sonen. Och i värsta fall sprungit ut på isen. Men slagit ner den andras förälder....finns inte på världskartan. Och att stå och skrika horunge till en 11-åring...sök hjälp säger jag bara.

Det jag också funderar på är vad klubbarna gör? Visst, de har säkert sagt precis det man ska. Står säkert på deras hemsidor osv. Men hur kan de då försvara alla fula och otillåtna tacklingar som sker i hockeyn. Där folk blir riktigt skadade. Skulle vara intressant att vara en fluga på väggen i omklädningsrummet efter att någon gjort nått fult. Får spelaren ris eller ros? För klubbarna stänger ju inte av dem. Klubbarna visar på detta sätt vad klubbarna tillåter. Det är dock skönt att se att man idag reagerar på detta, dömer ordentligt, bryr sig. Fast inte klubbarna, de gör ingenting. De vill bara vinna och tydligen till vilket pris som helst.

Så man kan ju ställa sig frågan om hur många barn som klubbarna har plockat bort för en match eller så? Plockar klubbarna bort ungarna för dåligt uppförande? Eller är vinst det viktigate även för barnen?

Läste om ett meddelande som Frölunda gått ut med och hur starkt de tar avstånd för liknande händelser. Det tragiska är att ingen av klubbarna nämner detta på sina hemsidor. Varken att det inträffat, deras åsikt eller sitt ställningstagande.

Har läst om hur man toppar lagen vid matcher för barn i åldrarna 9 år och uppåt. Tänk tanken, 9 åriga barn får veta att de inte duger, skrämmande. Eller att de bästa ungdomarna är född tidigt på året. Men det är ju självklart, det skiljer ju nästan ett helt år på den som är född i januari och den som är född i december. Men detta spelar ingen roll när de vuxit klart, när de blivit stora. Lik förbenat så gallras de ut redan som barn.

Var på en föreläsning med SISU Idrottsutbildarna och de sa samma sak. Idrott ska vara kul, alla ska få vara med. Vinst är inte det viktigaste utan det är nått vi vuxna lär barnen. Barnens personliga utveckling är viktigast. Låt barnen utvecklas i den takt de har, inte efter våra förväntningar. Tragiskt att se hur många barn som slagits ut för att de inte varit bra nog i rätt tid.

Det finns ju faktiskt barn som är bra under barndomen men inte sen och det finns barn som blommar ut senare. Men alla som kommer igång sent plockas ut för att de inte är bra nog nog tidigt. Sen har vi de som varit stjärnan i laget hela sin barndom och sedan tröttnat. Vet en kille som spelar i högsta ligan och som när han var 16 år tog ett sabbatsår. Han var då less på sin sport för han hade ju spelat på topp i 7 år. Hallå, killen var 17 år.......och måste ta ett sabbatsår....var är felet. Killen har dock jättebra föräldrar som stöttat på alla sätt och vis. Men hur är det med klubbens ansvar? Klubben som lagt allt på denna kille i 7 år. Han var klubbens stjärna sedan han var 9 år gammal. Ett framtida löfte......

Men för att återgå till starten på detta, var ligger föräldrarnas ansvar? Är det inte föräldrarna som måste säga ifrån när klubbarna toppar ett lag? När de bänkar barn för att de just då inte är bra nog. När de ser att klubbarna tillåter saker som man inte skulle göra i hemmet? Hur många glada idrottare ska få försvinna? Hur många riktigt bra idrottare slår vi undan fötterna på? Hur många OS medaljer säger vi nej till för att barnen blommar ut sent?

Man kan ju även fundera på hur de klubbar som har individidrott gör. För alla tragiska exempel jag sett handlar om lagidrott. Men samtidigt, i vilka grenar tar vi flest medaljer i......individidrott skulle jag vilja säga.

Och tyvärr måste jag säga att det ser likadant ut inom skolgymnastiken. Och detta har jag skrivit om förr, bara att läsa.

Ja, ja tragiskt är det. Men nått som man måste ta tag i, både från klubbarna och från föräldrarna. Barn som slåss ska bänkas tills de fattar vad de handlar om, tränarna ska bänkas tills de fattar vad de handlar om, föräldrar ska förbjudas tills de fattar vad de handlar om. Noll tolerans från alla håll.

Over and out.....