Vinter ~VS~ sommar

Funderade lite över hur det ska gå till vintern för mig. När snön kommer är det ingen fara, det blir vitt och ljust och ohalkit. Men däremellan, is och jäkligt halt. Man kanske skulle flytta till varmare breddgrader. Där det aldrig blir is på vägarna och tyvärr ingen snö heller. Men vad får man då?

Varmt varmt och åter varmt på sommaren. Klarade inte av värmeböljan som nyss var. Genom att jag inte ventilerar ut värmen som andra utan jag måste gå in i skuggan. Så jag har suttit inne mesta tiden nu. Har försökt att städa och göra fint här hemma. Har putsat 2 fönster på insidan. Och jag lovar, det behövdes. Har inte putsat mina fönster sedan hösten före olyckan. Alltså, hösten 2007! Jag lovar, de var skitiga och inte så lite heller. Kanske skulle ha behållt dem så och låtit killarna rita gubbar på dem.

Men men, nu är det gjort och jag inser att färgen på huset mittemot inte har blekts alls av solen. Nu när jag ser ut ordentligt igen så inser jag att färgen är lika ful som vanligt, typiskt. Men nu är det gjort och det tog mig 2 dagar. Japp, denna tant lär inte dö att stress i alla fall. Kan ju tro man är från Råne.

Stress och stress, nu börjar PRO:arna på gården kommentera:

-Oj, nu går det fort för dig lilla vän att ta dig fram. Vad duktig du har blivit.

Jo jäklar, jag försöker ju springa ifrån dem. Det är ett ständigt tjat om blommor, bilar på gården och hundar som skiter över allt. Ja, inte hon som anser att vi är rullator-systrar. Men hallå, du är ju för sjutton gammal nog att vara min mormor, nästan i alla fall.

Nä, det är inget fel på PRO:arna på min gård. De är som de är och ganska gulliga är de oxå men ibland så orkar man inte föra samma samtal igen och igen och igen. Och jag klagar på att jag håller på få Alzheimers, jag tror det finns fler på gården som ligger risigare till. Stackarna, ingen kul sjukdom, min farmor hade den. Farfar hade det inte lätt i slutet, stackars karl.


Men om jag nu ska fortsätta min fundering om värme och is eller hur det nu var. Jag älskar snö, så länge det inte omvandlas till is. En solig vinterdag och de glittrar i varje liten gren på träden och det knarrar under skorna och biter i kinderna. Men det gör inget, det finns ju kläder. Och är det kallt så är det inte halt, hurra.

Skulle man nu flytta där det inte blir is på vägarna så finns det även nackdelar. Alla småkryp, ni vet. Typ sådana som Olle Adolphson sjöng om, okända kryp. Och alla sådana små äckliga kryp som vi har här är inte små och äckliga nå mer söder ut. De är ju för sjutton stora äckliga kryp. Små är de ok, man kan ju trampa ihjäl dom.

Men om man ska trampa ihjäl en spindel där borta måste man ha stilettklackar. Försöker man med en vanlig sko så är risken att man vrickar foten eller nått ganska stor. Nä, stilettklackar så man kan genomborra dem, trä upp dom på en pinne typ. Vem som sen ska ta bort dom från klacken har jag ingen aning om.

Nu behöver jag inte bekymra mig om det, att trampa ihjäl de jäkla kräken. Jag kör över dom, rakt av. Krossa det som krossas skall. Nackdelen är att när de blir så stora djuren så blir jag så blödig. Man kan ju nästan se dom i ögonen, se att de måste hem till barnen och föda dem. Vem vill vara ansvarig för att göra en massa små äckliga kryp föräldralös, inte jag. Hade jag inte varit så blödig så hade jag nog kunna tänka mig att ta jägarexamen. Har ju haft möjligheten i hela mitt liv genom att släkten jagar. Men jag skulle inte kunna skjuta nått jag sett i ögonen. Och gå på älgjakt med förbundna ögon är nog inget jag kan rekommendera.

Ni skulle ha sett när jag och min vännina var och fiskade. Hon fick upp en jätte fisk på en himla massa kilo. Hon höll den och sa åt mig att klappa ihjäl den med en planka. Skulle inte tro det, tänkte jag. Men jag kan ju inte var så jäkla blödig. Så jag lyfte plankan och tog sats, klappade till två gånger. Tror ni jag så var jag träffade, nopp jag blunda hela tiden. Fiskfan dog av inre blödningar. Så nån vidare jägare kommer jag aldrig att bli.

Ska jag slå ihjäl nått så får det vara av modell mindre, mygg och myror kanske. På tal om mygg. Finns det något värre än när man går och lägger sig och man äntligen kommit till ro och så hör man bzzzzzzzzzzzzzzzzz någonstans i rummet. Man viftar lite och vänder på sig och viftar lite till. Hjälper det, nä, de är ganska envetna stackare de där myggen. Tillslut tänder man och kollar, ingen där, nähäpp. Man släcker och precis när man kommer till ro igen bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Man kommer ihåg när man var barn och man var i stugan, vi och miljoner mygg. När man gick och la sig och det var så där rusktigt varmt i rummet och man gärna ville sova utan täcke. Glöm det, om man inte ville vakna med miljoner myggbett. Man drog täcket runt och över hela kroppen, bara ögon och näsa stack fram. Kanske därför man vakna med uppsvällda ögon, tack för det knottjäklar. Men för att återgå till denna historia, tillslut blev det för varmt att ligga sådär under täcket så det var bara att kliva ut på myggscenen och låte de små rackarna bita en till dricka en blod tills de var klara. Och lik förbenat, när man lagt sig ner och kommit till ro så hör man bzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz.

Jag hörde en stand-up-komedi kille, kommer inte ihåg vem, berätta hur tacksamt det var att bo i norrland. Så jag avslutar detta inlägg med dessa bevingade ord, hoppas jag kommer ihåg rätt.

~Aldrig har

så många

så få

att tacka för

så mycket~