Var är de?

Har nu läst några artiklar i morgontidningarna här under någon vecka. Och jag ställer mig frågan...är de köpta av regeringen eller? Det första handlade om en kvinna som nyttjade RUT. En äldre pensionerad kvinna som bodde fint inne i stan. Och hon minsan hade råd att nyttja detta. De slog på stort om att detta med RUT är inte något som bara rika har råd med.

Men har de ens funderat på var och om det finns människor som inte har råd att nyttja RUT. Människor som är sjuka som verkligen behöver nyttja RUT men inte har ekonomi för det.

Har 4 ensamstående på gården på verkligen skulle behöva RUT. De jobbar nästan dubbelt för att ha råd att leva. Tiden till barnen är försvinnande liten genom att på helgerna måste allt som inte hinns på vardagarna göras. Handla, städa, tvätta osv. En av föräldrarna jobbar även extra på helgerna för att ha råd med alla krav som samhället ställer. Jag vet att det behövs städas där, har sett detta, men det finns inte pengar till det. Alla pengarna går till barnen och allt annat man måste ha. Och då snackar jag inte bil och utlandsresor utan kläder, skolutflykter och liknande.

Dessa föräldrar skulle inte ha råd att bo i en 4:a mitt i centrala stan och nyttja RUT. Så man kan ju ställa sig frågan var den äldre kvinnan fick sin imkomst ifrån eller sitter man på en förmögenhet....

Själv skulle jag behöva hjälp med detta men det finns inte pengar. Är du arbetslös och funktionshindrar så är det så här. Inkomsten är för låg för att räcka till sådant som funktionshindrade behöver. Städhjälp, handling, mediciner osv. Sådant som friska inte skulle behöva betala för för de kan göra det själva. Men så är det att bo i ett rättvist land.....

I dag läste jag om en kvinna som är döende i cancer. Som tur var så var hon så pass frisk att hon kunde leva sitt liv ganska så fullt ut. Helt underbart med döende människor med den inställningen. Precis som regeringen tror att alla har det, alla som är döende i cancer.

Men det är inte alla som får ha det så här bra. De lider, lider mycke under hela tiden. Inte bara fysiskt utan även psykiskt. Och ibland är det endast psykiskt, detta att få beskedet att man har cancer. Men det är tydligen inte någon diagnos.

Men dit jag ville komma var varför tidningarna endast skriver om detta. Om de som har råd och de som har ork. När vi vet att fattiga funktionshindrade och sjuka inte har råd att anlita hjälp. Som den rullstolsbundne personen de skrev om för nått år sedan som inte orkade längre. Hon orkade inte längre att skotta för att ta sig till arbetet. Sittande i rullstolen, hängande över sidan och skotta. För hjälp till detta finns inte. Och jag vet, har själv försökt få hjälp med detta. Men det är vänner, grannar, barnen eller taxichauffören som fått göra det. Och detta i ett vinterland, skamligt.

Men hur ofta läser vi om detta, att människor i stort behov inte har råd? Eller att cancersjuka som reser och far och älskar att dansa? För det är ju sådana här berättelser som regeringen vill ha ut. Om hur bra allt fungerar och hur friska sjuka är. Att alla har har råd att ta del av den hjälp som finns i detta underbara land.