Ja vet, det blir mycket skrivet denna vecka och här kommer det mer.
Jag har ju tidigare refererat till Michael Alonzos inlägg i Expressen. Denna man har en hel del att säga till om i pappa-rörelsen. Han har även programmet Lex-Alonzo, vilket jag tycker är mycket bra. Men denna gång verkar han vara lite fel ute.
Läste på Nyheter24 som ifrågasatt hans inlägg. Där sket han i det blå skåpet skulle jag vilja säga. Han hade ingen aning om sanningen om Littorins vårdnadstvist, inte den blekaste. Men trots det så uttalar han sig som en ev sakkunnig.
Fråga: Sven Otto Littorin har tidigare meddelat sin fru att han på grund av sitt arbete som minister inte längre kunde ha barnen boende hos sig varannan vecka.
– Det känner jag inte till. Det enda jag vet är att Littorin i dag begär full vårdnad om barnen. Och jag utgår ifrån att han känner till att män i Sverige nästan aldrig vinner ensam vårdnad. Diskrimineringen av pappor är total och därför tycker jag att han är modig.
Fråga: Hur reagerade du när han hängde ut sina barn i samband med att han avgick?
– Jag förstår inte vart du vill komma? Det där är en helt annan fråga. Han kanske gjorde det för att tydliggöra att det faktiskt är människor, barn, som är inblandade i den här soppan. Jag talar om vårdnadsfrågan. Att Littorin är en jävla hjälte eftersom han vågar utmana systemet
Fråga: Ann Littorin har i stämningsansökan tidigare uppgett att Littorin ”helt på eget bevåg slutat betala underhåll.” Menar du fortfarande att han är en god förebild om vi förutsätter att det stämmer?
– Jag tycker att han är ganska modig, ja. Av principiella skäl.
Fråga: Menar du att det inte spelar någon som helst roll hur man uppträder – så länge man krigar för att få ensam vårdnad som pappa?
– Det är klart att det finns gränser, avslutar Michael Alonzo för Nyheter24
Skulle vara kul och veta vilka gränser han har. För tydligen räcker det inte med att vara en som sexchattar, som söker efter tjejer eller par, som väljer arbete och nya förhållandet före sina barn, som bara vill ha egen vårdnad om det ena barnet av tre och som vägrar betala underhåll. Anser Alonzo att detta är en hjälte, jag då undrar man var hans gräns går, var pappa-rörelsens gränser går.
Läst runt lite på nätet och det finns pappa-föreningar som tar avstånd till detta uttalande vilket även många bloggare också gör. Det är dock de som håller allt pappa-rörelsen rapar upp som sanning och ser inte till de fel och brister som även finns i derar organisation. Nej, vi kan inte göra fel vi har alltid rätt. Lite kul då att se att en av de lite kändare personerna också ifrågasätter detta. Ska bli kul och se om någon av pappa-rörelsen bloggar, skriver eller bara tar avstånd för liknande.
Det är många som anser att detta uttalande förstör mer än det hjälper, pappa-rörelsens undergång. Vilket jag inte hoppas.
Men det är många som ställer sig frågan, om detta är typiskt för pappa-rörelsen, att de skiter i allt bara pappan ansöker om egen vårdnad. Pappan får vara vem som helst och ha betett sig hur han vill bara han söker egen vårdnad. Snacka om att ge radikalfeministerna nått att argumenter för.
Personligen tror jag att detta skadar mer än det gör nytta, tyvärr, för Alonzo verkar vara en bra människa. Men nu när man vet hur han "jobbar" så vet jag inte om jag är intresserad av att se fler av hans program. Han uttalar sig om sånt han inte är påläst om, han överdriver med siffror, han tar ställning för allt som har med pappor att göra oavsett vilken pappa det är. Man skulle kunna säga att hans åsik är ganska färgad av den erfarenhet han har. Nä, vi skippar Lex-Alonzo hädanefter.
fredag 16 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar