Aghhhh

Fick lite tid över och satt och kollade runt på nätet. Hamnade på en av dessa sk jämstäldhetspersonerna. Han jag skrivit om tidigare, han som hänger med det där flummiga sällskapet. De där som avslutar sina möten med grupp-meditation. Han råkar nu vara en person som åker runt och föreläser om detta. Men jag blir bara frustrerad.

Hur kan man påstå att man arbetar för jämställdhet när man hela tiden hackar på kvinnor och de områden där de har fördelar. Visst de förekommer, det finns flera områden där kvinnor har fördelar, precis som det finns områden där män har fördelar. Visst, en och annan kommentar om något positivt om kvinnor men nästan alltid med en avslutande knorr om nått dåligt.

Men ok, slå dig för bröstet och säg att du jobbar för jämställdheten....bevisa det du min vän säger jag bara. Eller som han själv beskriver sig:

"Jag kompletterar de viktiga insikter vi har om kvinnofrågor, genom att visa på att det även finns konkreta och viktiga mansfrågor som behöver vår uppmärksamhet. Min grundhållning är att vi ska sträva efter könsfred, istället för att se jämställdhetsdebatten som ett könskrig."

Ett litet tips, krig underviker man genom att inte ta direkt ställning utan utöva vanlig diplomati, respektera alla oavsett kön och att ge 17 i att kasta skit. Man driver inte mansfrågor genom att tycka synd om dem eller genom att snacka ner den andra sidan. Och snacka krig, det är ju bara män som dödas i krig, stackars stackars dessa. Men vem starat krigen, vem vill delta i krigen och hur länge har kvinnorna fått var med i krig. 1989 fick svenska kvinnor tillträde till alla yrkesområden inom försvarsmakten. 1995 blev det möjligt för en kvinna att att göra lumpen utan att ha ambitionen att utbilda sig till officer. Och att de inte fick delta bestämdes av vem och vilket kön....och sen klagar de att inte kvinnor också dödas i krig. Och hur många krig har vi haft efter att kvinnor fick delta.....???

Men jag synar detta lite. För så blåst kan de ju inte vara att de tro att människor tror att det bara är män som dödas i krig. UNICEF skriver:

"Idag är ungefär 90 procent av dödsoffren i krig civila, jämfört med under andra världskriget då antalet civila offer var 65 procent. Minst hälften av offren i krig är barn, vilket betyder att det idag dör betydligt fler barn än soldater."

Eller att de glömmer att nämna vissa saker:

"Theodor Winkler bedömde dock att 80 miljoner flickfoster aborterats i samhällen där pojkar tillmäts ett högre värde."

Detta tillsammans med Kinas 1-barns politik har och kommer att leda till ett enormt underskott av kvinnor, flera miljoner kvinnor för lite. Men det är synd om män för de är bara de som dödas i krig.......

Någon inom detta område som skrivit en del om att män dör i krig är Per S, och vilket första klassens svammel. Nu får vi vänta på att det ska beklagas över detta med att det är för lite kvinnor i världen. Stackars män, får hälsa på fröken höger... För redan nu är det nästan 37 miljoner fler män än kvinnor.....och ändå är det bara män som dör och dör och dör...............

Och ser man till Sveriges folkmängd och dess fördelning, födda och döda, så blir man än mer fundersam. Mellan ården 2004 och 2009 fanns det fler kvinnor i detta land men den siffran minskar varje år. Det föds fler pojkar varje år och de dör fler kvinnor varje år.

Man får ta och läsa det han skriver med stor eftertanke. Det låter rätt och viktigt men..... Som när han skriver om att båda föräldrarna är viktiga för barnen. Han hoppas på att detta med delad vårdnad och växelvist boende ska kunna bli en norm i detta land. Hallå, du kanske skulle se på detta land med andra ögon ett tag. Detta är en norm. Flest föräldrar idag har delad vårdnad. Och funkar det för alla så har de även helt växelvist boende. De flesta med egen vårdnad som jag känner är faktiskt pappor och de mammor som har egen vårdnad är för att papporna stuckit.

Man kan ju fundera på vilken verklighet han lever i som tror att det är en norm att mammorna tar barnen från papporna i detta land.

Men läser man hans blogg så poppar hans vapendragare upp hela tiden. Han från en av pappa-grupperna...han som brukar springa omkring på gatorna som Batman hahaha

En annan är denna Adam W är som skriver runt på bloggar. Sprider skiten runt runt. Plockar bla från ovanståendes persons blogg och får det att låta som hans egna ord i andra bloggar. Problemen uppstår när han får frågor på det och inte vet riktigt vad han skall svara. Som när man läser hans åsikt om våldtäkterna i Örebro:

"Det är ju fruktansvärt med våldtäkter man undrar ju hur mammorna uppfostrar sina pojkar! Detta är ett bevis för att män måste ta en större plats och tillåtas av samhället att vara närvarande fäder. Detta är så synligt att det är kvinnornas fel då de helt misslyckas med att uppfostra sina barn. Det är dags att ifrågasätta mamma rollen, ska t ex modern få tillgång till automatisk vårdnadsinnehav efter födsel? Ska pappan vara den som beslutar om modern ska få vårdnaden?"

Blogginnehavaren svarar då:

"tråkigt och obehagligt att du lägger över skulden på kvinnor för att de blir våldtagna"

Och får då tillbaka:

"Det var faktiskt den finaste kommentaren jag kunde få då det bevisar att antagandet om att man inte ska skuldbelägga ett kön är korrekt. Tes,antites,syntes"

Och denna person figurerar flitigt på alla dessa bloggar som skriver om att män är orättvist behandlade och pappa-rörelsen. Han får medhåll från många av dessa. Men vem är det...? Vissa har gissat på att det är pappa-ombudsmannen dels på alla extrema åsikter och dels på att initialerna är samma. Men jag har ingen aning.

Nä, jag ska nog inte läsa dessa bloggar. Precis som jag hoppar över de värsta feministerna. Blir bara irriterad av trångsyntheten och deras slående på bröstet, vi har rätt och våga inte säga emot. Hurvel......

Sen måste jag bara få lägga till ang detta med Alonzos favorit fd politiker, Littorin. Skulle vara kul att höra om han tycker att Littorin fortfarande är en förebild för papporna. Denna stackars man som sätter barnen i första rum ska nu lämna allt och sticka till Amerika. Viktigare än så var inte barnen. Lutar mot att den vårdnadstvist han påbörjade berodde på de underhålls-pengar som frun villa ha och som han vägrat betala. Undra om han kommer att betala nu då. För nu lämnar han ju ungarna helt, ingen helg-pappa nå mer. Han väljer att bli en ibland-pappa.

Men allt detta är så ovanligt att det nästan inte existerar. I alla fall enligt pappa-rörelsen. De är försvinnande få som är en ibland- eller aldrig-pappa utan det är mammorna som tar barnen från papporna. Och nu råkar ju just denna pappa var en förebild för pappor......undra vad som ska komma nu då.