Sitter här just nu med ett huvud som dunkar, en fotboll i halsen och rinnande näsa.....lägger till en lättare feberkurva oxå. Inte kul och inget man kan gå till jobbet med. Har kollat runt lite på nätet. Vad som händer och lite sånt. Jag har ju gång på gång försökt få upp ögonen på vissa om denna sk pappa-rörelsen.
Visst, det finns många som är superbra och som verkligen hjälper till. Inte för deras egen skull utan för det bästa för barnen. Inget "ändamålen helgar medlen", utan helt enkelt det som är det bästa för de små. Inte att alla pappor har rätt eller att det är pappans rättigheter som ska gå först. Att skriva ner alla mammor, utan accepterar att det finns dåliga föräldrar likaväl som det finns bra föräldrar oavsett kön.
Kommer ni ihåg den pappa som kidnappade sina barn för att han ville få uppmärksamhet i sitt fall? Nu tänker jag inte uttala mig om han kvalifikationer som pappa, vet för lite. Men det som är av intresse är pappa-rörelsens intresse för detta fall. Eller som i dag, deras ointresse för detta fall. Pappan i sig skriver på sin blogg:
"Finns det en radikal papparättsrörelse på samma sätt som det finns radikala feminister?
Dessa två grupper ägnar sig åt kvalificerade smutskastningskampanjer mot varandra istället för att slå sina kloka huvuden ihop och lägga sin koncentration på BARNEN och deras rättigheter. Ingen, ursäkta uttrycket, jävel bryr sig om barnen!
I början av augusti kontaktades jag, via Facebook, av en hyfsad känd journalist.
H*n hade hört talas om mitt fall och ville gärna veta mer. Jag skickade ett meddelande tillbaka och berättade lite om mig. Jag var tydlig med att jag ville att h*n skulle få bilda sig sin egen uppfattning. Jag fick senare ett svar att tid tyvärr inte fanns då h*n skulle slutföra ett annat projekt. Vi önskade varandra lycka till och sedan skildes våra vägar åt, tills nu.
Denna journalist är tydligen verksam i en mängd forum där diverse förtalskampanjer florerar. H*n är även respekterad person inom detta ämne.
Dessa människor tycks uppenbarligen, enligt dem själva, vara lite finare men det är samma skrot och korn som de mest extrema på t. ex. Flashback."
Jag vill bara än en gång påpeka att detta inlägg inte handlar om vem som har rätt eller fel utan om det jag har misstänkt länge om pappa-rörelsen.
Avslutar med en lite textsnutt som finns att läsa under ett inlägg av en känd genusförfattare. En man som påstår att han arbetar för jämställdhet. Fast jag betvivlar detta för alla hans inlägg är så vinklade om detta att tycka synd om mannen och hur samhället ser på männen. Något jag aldrig märkt. Men han skriver:
"Det är sorgligt vilken negativ syn på gruppen män som är utbredd i samhället. Synen varierar mellan mansförakt och manshat."
Någon som har märkt av detta?
tisdag 30 november 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar